Jag är av den uppfattningen att inom oss alla finns ett behov av bekräftelse. Bekräftelse kan ta sig många olika uttryck, det är individuellt vad man jagar. För mig handlar det bland annat om att vinna hockeymatcher, få unga människar att växa och att dem uppskattar mig. För mig är bekräftelse inte något fult, det är något alla bör sträva efter.

 

Du vet ju själv, de dagar du får en klapp på axeln, den dag du vinner, den dag någon säger till dig att fy fan vad bra du var idag. Det är dagar då du växer som människa och känner glädje. Glädje är ett verktyg för att må bra och då kan bekräftelse inte vara något dåligt. Jag vet, jag vet, det kan gå till överdrift också. De som är mest osäkra på sig själv söker bekräftelse i precis allt. Det är inte den typen jag pratar om, man ska vara så säker på sig själv att man även med jämna mellanrum kan ge sig själv den där bekräftelsen. Att synas och höras hela tiden är inte bra det heller. Det är som med allt här i livet, det gäller att ha balans, fingertoppskänsla och en skönt avslappnad attityd. Då kommer du få din beskärda del av bekräftelse, och få smaka på lyckan.

 

***

 

Var på återbesök hos SISU idag. I samma hypermoderna lokaler togs jag emot av samma trevliga personal. Det är nästan tre veckor sedan jag var där sist och fick ett uppdrag att göra två föreläsningar. Den ena riktad till föräldrar, den andra riktad till grabbar och tjejer. Jag var nöjd med mitt verk, men fortfarande nervös över vad dem skulle tycka. Jag kan ju inte direkt påstå att jag har någon erfarenhet av det här, eller för den del någon rutin på ämnet föreläsningar. Så det var med förväntan i bröstet, och en liten klump i magen som jag la fram mina papper på skrivbordet framför mig.

 

Hon är mycket trevlig och tilmötesgående, Gunilla. Hon har glimten i ögat, humor och ett sansad inställning till idrott. Efter lite obligatoriskt kallprat ögnade hon igenom det jag gjort. Samtidigt som hon läste pratade och förklarade jag om syftet, mina ambitioner och min syn. Jag vet inte vad som hände med mig, men jag brann verkligen. Klumpen i magen försvann, allt jag kände var passion och glädje.

 

Hon tittade upp från pappren, jag tystnade och höll andan. Jag förstod att nu kommer ett utlåtande, packa och dra eller jobb. "Fy fan vad bra, skitbra!" och jag trodde inte mina öron. Jag blev som en liten pojke, storögd och med öron som Dumbo. Helt plötsligt stod jag med mössan i hand och bara tackade. Hon fortsatte beskriva vad hon tyckte var så bra och jag bara tuggade i mig. Jag har länge brottats med tankar som att jag inte kan det här, jag är för dålig osv. Det här var skönt ska ni veta.

 

Man kan kalla mig för egoist eller självgod, men det är inte min mening att verka. Alla behöver någon form av bekräftelse, en sorts bekräftelse på att man faktiskt är bra på det man jobbar med. För mig handlar det om att driva ut de demoner i mitt huvud som hela tiden påminner mig om att jag inte är något att ha eller att jag inte duger. Därför var hennes ord extra sköna att höra, ett proffs som gillar det jag gör.

 

Det är det här jag vill göra resten av mitt liv, idag fick jag ännu lite mer vatten på min kvarn att jag faktiskt är rätt hygglig på det. Det har alltid varit en dröm att få föreläsa, och nu är jag väldigt nära att få uppfylla den drömmen. Det tackar jag å det ödmjukaste för.

 

Att bli bekräftad är inget fult, det är en ynnest. Man ska ödmjukt ta emot det, tacka och föra det vidare.

 

***

 

Hockeygym imorse, möte på dagen sen ledig kväll. Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Vallentuna hockey arrangerar en heldag på Coop, och jag planerar att dra något form av strå till den stacken också. På något sjukt sätt gillar jag att helgerna är fulla utav jobb, man behöver liksom inte fundera över vad man ska göra eller hur man ska vara, vilken nattklubb man ska gå till är inte längre en fråga i mitt huvud. Bakfulla dagar är ett minne blott och jag kan inte säga att jag saknar det. Jag står hellre och predikar inför en härlig grupp grabbar hur man skär av ett genomspel i boxplay eller hur man på bästa sätt får ut pucken ur egen zon när motståndarna spelar 2-1-2. Innan ni hämtar män i vita rockar måste jag poängtera, jag har andra intressen också. Tro det eller ej.