Livets gång

Långt mellan gångernanu, det har sin förklaring. Ibland finner jag liksom ingen energi till att skriva,då låter jag helt enkelt bli. Blir så konstruerat annars. 
 
Hockeyn går okej, vi vinner mer än vi förlorar även fast man kunde önskat att vi spelat bättre emmelanåt. Många som utvecklas, vilket känns bra. Man får komma ihåg att vi förra året stod med tio grabbar och att vi nu är en bit över 35. Vårt mål är såklart att utveckla alla spelare som individ, men vi vill även bli bättre som lag. Såklart. Det är en inte alltid så enkel balans, hur man ska lägga upp träning och planering med utgångspunkt för de båda målen. Samtidigt som vi vill att alla ska utvecklas, vill vi på vägen vinna matcher. Styrelsen har som mål att vi snarast möjligt ska gå upp i elit med båda lagen. Vi kämpar, utvecklas och tar nya grepp. Tror inte det finns några tränare på den här nivån som i alla fall lägger ner lika mycket tid på det här som jag och Hasse. Sen om det är bra eller dåligt får tiden utvisa.
 
Samtidigt kämpar jag på med mitt. Men mina bekymmer samtidigt med mina glädjeämnen. Tyvärr kommer perioder där mina glädjeämnen är färre än mina bekymmer. I de perioderna gäller det att hålla näsan över ytan. En inte alltid så enkel utmaning, men hittils har det funkat. Jag hoppas på ljusare tider, snarast. Kanske kan mörkret ge mig ljus. Vi får se.
 
Borde egenltigen vara glad och stolt över var jag är i livet. Och det är jag naturligtvis. Jag önskar bara att jag kunde njuta lite mer och inte bara kämpa mig igenom det. Som sagt, ljusare tider i antågande, förhoppningsvis.
 
Försöker ta en sak i taget, även fast det är svårt med det här jobbet. Eller jobben. Gör det jag vill, fått ett par roliga erbjudanden på slutet och ska ha mina första föreläsningar i november.
 
Äta, vila, träning. Dagarna går, i samma tecken.
 
Det är inte fel på livet, inte fel på dig. Det är ibland fel på det livet ger dig.
 
Jimmy
 
 
 

Bilder ur mitt liv

Nu ska du se på fan. Tänkte visa dig ett par bilder bloggen, det är du inte bortskämd med. Tyvärr. Jag vet, jag är alldeles för dålig på att visa mina bilder, men det är i mångt och mycket för jag aldrig tar några förstår du. Men här kommer det ett par, från sommaren och framåt. Vi får väl se om du uppskattar det.
 
Åkte upp till furudal, jobbade med Fredrik och Schillgard. Många nya vänner, många härliga minnen, många skratt.

Förra året, jag i mitten av klungan. Grabbarna med vattenflaskor. Söderström skrattade gott.

 
Resultatet, men det bjuder jag på.

Mellan veckorna i Furudal tog jag tre dagars semester. Firade midsommar i Leksand. Utsikten från fönstret kunde varit sämre.


Hade ingen aning om hur det skulle vara, trots att Fredrik förvarnat om mycket folk. Det var mäktigt. Träffade nya människor, en ska komma att bli en god vän. Underbar helg.

Kommer hem, fyra veckors semester. Flyttar in på Surbrunnsgatan, Vasastan. Här bor jag, inte stort men acks så trevligt. Tack Cajsa!
 
Stor del av semstern tillbringas här, på världens finaste plats. En plats farfar byggde med sina bara händer, ensam. Numera vilar han tryggt en bit längre fram. Jag älskar dig, jag saknar dig.
 
Såhär kunde det också se ut, ofta tillsammans med min käre vän och vapendragare John. En person som betyder oerhört mycket.
 
Sista stoppet på semestern, Halmstad borta med systern min. 100 mil, noll poäng. Örjans Vall är mysig, men jag vet inte... Är det så här vi vill ha svensk fotboll? (Längst upp till vänster i "hagen")
 
Tillbaka till jobbet, och gymmet. Kändes direkt att grabbarna är mer sugna iår, mer laddade.
 
Tillbaka på kontoret. Tillbringar mer tid här under Augusti-April än någon annanstans. Visst, det är slitet, stökigt och nött. Men jag gillar det.
 
Som sagt, stökigt var ordet. Jag vet inte vad som gör det, men jag har en aning om att Hans gillar oorganiserat kaos. Materialarna, som vi delar rum med är inte alltid så förtjusta. Men vafan, vi hittar ju det vi ska.
 
Tillbaka på isen, en härlig känsla. Hårt arbete, både på och av. Som Hans sa häromdagen "När du är juniortränare får du fixa allt". Kanske ska jag blir konståkningstränare? De sitter mest på bänken och myser.
 
 
Påväg från tåget till ishallen. 07.15. Hockeygym. Den här naturen gör den promenaden lite lättare. Kylan, daggen, solens glittrande spel över ängarna.
 
Porten till himlen, dörren till drömmar och gemenskap. Söderstadion, vårt hem och platsen i våra hjärtan. Här är jag mer än gärna, var så även under hösten.
 
Kungen kom hem. Han sprang, slet och kämpade. Han ville någonting. Jag fick gåshud, han fick de hyllningar han förtjänar. Tyvärr kom han försent, nästa år då jävlar!
 
Såhär kan det gå om man låter fönstet stå öppet när man sover. Ska sägas att jag bor en trappa upp, ett sjuhelvetes sikte. Snorungar.
 
Att stå på alla fyra klockan 4 en fredagsnatt kan tyckas härligt, men fan inte om man ska skura ägg.
Snorungar.
 
I eftermiddag är det premiär för det här. J20 borta mot Bajen Fans. Som jag har längtat, så in i helvete roligt ska det bli. Återtåget ska inte spåra ur iår.
 
***

Så kan det se ut när jag lever bloggen. Visst ser det ganska trevligt ut? Men ibland känns det såhär.
 
Då är det tur att det alltid finns sånna här.
 
Tack för visat intresse, det kommer mera i sinom tid.
 
Jimmy
 
 
 
 
 
 
 













 
 
 
 
 
 

När tid finnes

Ja, när tid och lust finns brukar jag gå hit. Till min käre vän för att samtala, med åren har jag förstått att det är en så kallad envägskommunikation. För att den tiden ska kännas meningsfull krävs förutom tid och lust, något vettigt att samtala om.

Jag kan inte säga att jag riktigt har det nu, jag sitter i ett tränarrum och väntar. Hjärnan håller på att koka över av all helvetes skit som måste lösas, tror fan jag blir dum i huvudet på riktigt snart. Jag har inga problem med att göra, men jag har problem med att göra saker som jag egentligen inte ska behöva göra.

Tror jag för be att återkomma vid ett senare tillfälle för nu stod det helt still. Hej.

Jimmy


RSS 2.0