En sammanfattning.

I och med att det går ett gäng dagar mellan mina besök här så ska jag ge er en sammanfattning av det som hänt sedan sist.

Hockeyn går framåt. Vi gör enorma framsteg med små medel. Jag och Hasse gör allt för att höja varje individ för att på så vis göra laget bättre. Passion och engagemang är två ord som folk slänger sig med i tid och otid. Men juniorerna i Vallentuna anno 2011/2012 lever verkligen upp till det. Vi är inte bäst i stockholm, långt ifrån. Men det finns en vilja hos spelarna att bli det.

Med 13 man åkte vi till Bålsta. J18 turnering. De andra lagen var 17-20. 4 matcher på en dag. Efter stundtals briljant spel (blandat med mindre bra såklart) vinner vi turneringen. På det hela taget var vi det bästa laget. Kanske inte individuellt den här gången men vi spelade som ett lag. Vi krigade för varandra och alla förstod sin uppgift.

Dagen efter har vi J20 match hemma mot Sollentunas elitlag. 7 av de 13 som spelade dagen innan spelar igen. Idag är vi återigen 13 man. Trots det har vi 1-1 långt in i tredje perioden och den andra perioden vi gör, den skulle göra vilken tränare som helst stolt. Tyvärr får vi ett matchstraff och Sollentuna kan göra två mål i PP.

KARAKTÄR!

*********

Hammarby. Det finns inget positivt att säga. Vad fan i helvetes jävlar håller ni på med? Tid för en RIKTIG utrensning på alla plan! De enda som håller klass är vi, supportrarna.

Bajen Fans Hockey; Lär Hammarby Fotboll. Äkta passion och vilja. Division 1 här kommer Bajen!

*********

Många bollar i luften nu. Många projekt att knyta ihop de närmaste dagarna. Härligt när det händer saker. Utmaningar är det man lever för.

Match ikväll med J18; Spånga borta. Se om vi har lärt oss något sedan sist.

Nu; Möte med Ungdomsansvarige Henrik.

Hej,
Jimmy


Man hänger med.

Sjöng Nacka och av någon anledning så gör jag faktiskt det.

Jag är tillfreds med min arbetssituation trots att det är kämpa som gäller. Lite för lite folk i juniortruppen men vad göra man? Ska vi lägga oss ner och dö? Ska vi sakna de som inte är hos oss? Nej. Vi får fokusera på att göra de vi har bättre och på så vis skapa vår egen framgång.

Inte mycket till socialt liv när man har de arbetet jag har. Får ta tag i det...

Hockeygym har sparkat igång på allvar. Jag måste säga att hungern de yngre spelarna visar är imponerande och värmer ett tränarhjärta. Viljan att bli bättre lyser i deras ögon.

En sorglig nyhet; Jag förlorade strafftävlingen idag igen, för andra gången i rad. Jag och min kollega Hasse har en intern tävling och den som förlorar tre raka får bjuda på middag. Har inte gjort mål på säkert 20 straffar, så allt talar för att jag på måndag är skyldig honom en brakmiddag på grands veranda.

Hammarby? Jag orkar inte ens kommentera eländet. Eller jo med några få ord. Pinsamt. Jävla. Dåligt. Iår. Igen.

Du kommer att få några ytterst lätträknade chanser här i livet som verkligen betyder något. De till att ta dem!

Det blir inte roligare än såhär just nu, god natt.
Jimmy


Tragedins svarta färg.

Bloggandet sker mer sporadiskt just nu, tyvärr. Jag har inget bra svar på varför. Ska försöka ta mig i kragen och knåpa ihop en del texter för er som är intresserade.

En av svensk hockeys största profiler är död. Stefan Liv har lämnat jordelivet. Ett helt hockeylag har utplånats, 43 unga männiksor har mist sina liv. Lokomotiv Jaroslavl har spelat sin sista hockeymatch på ett bra tag framöver. En hel hockeyvärld, ja till och med en hel värld har en besk smak i munnen och en klump i magen. Hur kunde detta hända? Vad hände? Varför? Det finns många frågor och för få svar.

I dessa stunder inser man att livet är värt så mycket. Man får perspektiv. Man inser att livet är skört och måste tas tillvara på. Oavsett vad man har för mål eller mening här liviet så är det oerhört viktigt att man lever sina drömmer. För helt plötligt kan det vara försent...

Stefan Liv gjorde precis det. Han var en fantastisk människa, en fantastisk lagkamrat och en sjuhelvetes hockeymålvakt. Han vann allt; OS, VM och SM. Han var nygift och hade två små barn. Han var en ambassadör för svensk hockey och var med under eran när Sverige återigen tog tag i taktpinnen. Han kunde storspela i målet, dra ett par skämt för journalisterna för att sedan gå ut och dansa för fansen. En sann glädjespridare och en sann idrottsman. Hans liv fick ett abrupt slut bara 30 år gammal. Stefan Liv är död, men i samma stund som hans hjärta slutade slå blev han odödlig. Ingen kommer någonsin glömma dig Stefan. Ingen kommer någonsin glömma allt du gjort för den finaste sporten i världen. Och du, hälsa Sebbe!

Hockeyvärlden har sorg. Vi måste vara starka tillsammans och vi måste fortsätta spela. Det vet jag att de hade velat. Kärleken till hockeyn är något vi kan ge dem. Låt oss även sluta gnälla över småsaker, låt oss sluta gnälla över en missad passning eller en tappad poäng. Det finns större saker i livet. Just livet.


Glädjespridaren.

Med sorgen i halsen,
Jimmy

RSS 2.0