Spännande möte, inspirerande framtid. Ni som läst några inlägg bakåt vet att jag fascineras av SISUs engagemang och tilltalas av deras verksamhet. Sagt och gjort, hörde av mig till SISU Stockholm för att erbjuda mina tjänster och den lilla kunskap jag besitter i ämnet. Och som man säger, på den vägen är det...

 

Träffade dem för första gången idag, i nästan för fräscha lokaler på en adress i Solna. Välkomnande personal, trevligt bemötande och ett proffsigt framförande. Tänkte för mig själv att det här är idrottens framtid, tänka sig att folk föringar dess innehåll. Obegripligt. Jag fick berättat för mig vad SISU innebar, vad dem stod för och deras ambition med verksamheten. Jag fick berätta om mig, om min bakgrund och vad jag ville och kunde tänkas bidra med. Efter ett kortare snack och en disskussion om hur jag, om så blev fallet, ville arbeta fyllde jag i ett formulär för att i stunden då jag skrev under med min namnteckning vara en i deras föreläsarpool. Vad det leder till är skrivet i stjärnorna, men att det är en chans att få göra det jag brinner för känns lockande. Som Eminem sjöng det; en kula, en möjlighet.

 

Så nu sitter jag här, läser lite material och ska på två veckor få ihop ett utkast av en två timmar lång föreläsning dels för ett gäng grabbar och dels för ett gäng föräldrar. Gillar SISU det så får jag uppdrag, gillar dem inte det så lär jag inte få många jobb. Jag har en idé jag filat på under några år, när jag lekt med tanken att jag skulle få den här chansen. Gäller bara att få ihop det till ett paket och en helheten. Som proffesor Moriarty sa det: Inga lösa trådar.

 

Jag drar inga större växlar, jag ser det bara som en chans att få chansen dels utvecklas ännu mer och dels att få chansen att utveckla andra. Som mitt motto lyder: Utveckla och utvecklas.

 

I förlängningen måste jag hitta ett sätt att inte bli nervös, att inte tappa tråden och att inte verka dåligt påläst när jag står framför en främmande grupp. Visserligen är det enklare att prata om något man i alla fall tror sig kunna än att prata om något nytt. Jag ska hitta ett sätt, bygga upp en säkerhet och bara köra. Det är ju trots allt en liten dröm det här. Som Luther King sa det; Jag har en dröm, att en dag ska idrottsvärlden vara så nära perfektion den kan. (Ett citat med modifikation).

 

Ledig idag, måste samla ihop alla trådar i mitt huvud. Närvarokort, jobbet, det här, boende, framtiden, nuet. Ibland blir det intreference i min hjärna.

 

Om jag finner energi och intresse kommer ett mer lättsamt inlägg senare ikväll. Håll tillgodo.