Kommer bli ett långt inlägg det här, skrivet i kronologisk ordning. Det här är inte ett maraton, det här blir en fackelstaffet. Välj själv vad ni är intresserade av att läsa.

 

Morgon; klockan 11.00 -Paniken

Tänk er filmen baksmällan 1, hur grabbarna vaknar på hotellrummet och känner att; fy fan, den där kvällen gick inte av för hackor. Men lika snabbt som den där härliga tanken på att vilken jävla kväll vi hade igår uppstod så uppstår nu plötsöigt en rad problem att ta tag i. Helt plötsligt byts det där leendet mot någon form av panik. Så kände jag när jag vaknade imorse.

 

Hade en fantastiskt fin kväll igår och en grymt rolig natt. Somnade på soffan helt utmattad efter de senaste dagarnas sömnbrist och händelser. Klockan var mycket och vinflaskan var tom. Vaknade med ett ryck, kände att det var ju inte så farligt det här och fick en känsla av lust i kroppen. Årets första matchdag och Hammarby, sämre dagar kan man ju ha framför sig. I samma sekund som y:et i Hammarby lämnade min hjärna greps jag av panik. Mamma och mormor skulle ju komma upp och hjälpa mig att göra rent väggarna. Kollar på klockan och inser att de förmodligen varit här i pass en timme vid det här laget. Letar fram mobilen och får såklart se det jag anade i samma stund som jag greps av panik, mamma har ringt. Inte en gång, utan 62. Slänger på mig några trasor, tittar på glaset och vinflaskan. Svär för mig själv innan jag springer ner och öppnar dörren...Jag har träffat min mamma på bättre humör, så mycket kan jag säga...

 

Jag är bra på få saker, sämre på fler. Fulkomligt oduglig på massor. Sen finns det en sak jag både avskyr och är helt värdelös på, och det är att städa. Precis som grabbarna i baksmällan kom ju inte ett problem, utan flera. Nu har jag inte bara lyckats försova mig, jag ska städa också. Ni vet ju själva hur sugen man är på att städa dagen efter. Som tur är har man en snäll mamma, och en overdelig mormor så själva städningen passerade förhållandevis smärtfri förbi. I min självbiografi kommer det här kapitlet heta "morgonen från helvetet"-

 

Middag; klockan 13.30 -Hockeyn

Efter den, utan att överdriva, minst sagt röriga morgonen tog jag mig så till Rimbo för att återigen få¨kliva in i ett hockeybås. Vallentuna-Täby. Hade egentligen inga förväntningar, mer än att få se ett gäng hungriga grabbar som vill arbeta stenhårt. Min fulla övertygelse var att vi kommer få det svårt idag, men vi ska åtminstonde kriga och ge det en chans. Men så fel jag hade. Vi körde från minut ett till minut 60. Vi hittade kombinationer, vi börjar så smått lära känna varandra och vi åkte framförallt ett par mil mer skridskor än Täby. 8-2.

 

Trots att man stundals stod och njöt av det man fick se killarna göra idag så måste man komma ihåg att vi har mycket att lära. Lätt att vara världsmästare på försäsongen, svårare att vara det i mars. Fick ett kvitto på att vi är på god väg mot det mål vi siktar på, iår ska vi inte missa, iår ska vi smacka upp den i första exet. Vi ska göra det med vilja, gemenskap, hårt arbete och en stor portion glädje. Laget känns spännande och får vi bara ihop alla bitar och på oss ett par bra skor kan vi gå långt. Det är i alla fall min ambition.

 

Kväll; klockan 18.55 -Assyriska borta

Presskonferensen gick fort, taxin stod framkörd till entren. Chaffören som dagen till ära var min pappa åmade sig en aning över att vi nu minsann har bråttom om vi ska hinna ner till Södertälje i tid och dessutom hinna äta innan. Som på ett brev på posten, som ett led i ordspråket att en olycka sällan kommer ensam så är det såklart en sjuhelvetes kö. Chaffören som redan var stressad blir ännu mer stressad, vilket jag nu också börjar bli. Vi hann, vi hann till och med äta och synd var väl kanske det. För det här var det sämsta jag någonsin sett elva personer prestera på en matta av plast.

 

Jag älskar Hammarby, mer än någonting annat kanske. Jag kommer aldrig att svika och jag kommer aldrig att sluta kämpa. Det är som i den där dära ramsam, "Jag har sen liten haft dig i hjärtat (...) och dig ska jag följa tills jag dör". Men för att man älskar något betyder inte det att man inte kan kritisera det, hur ska det annars bli bättre? Har sagt det många gånger förut, men det här var det absolut sämsta jag någonsin sett Hammarby under min livstid. De första 25 minuterna var så dåliga att jag tror man kunde valt 11 personer från vår läktare som hade gjort det minst lika bra. Då ska man komma ihåg att dem här killarna tjänar någongstans mellan 50-100 tusen för att vinna matcher åt oss. Vi måste ställa högre krav på spelarna, det är inte okej att undersprestera så grovt match efter match, säsong efter säsong. Något måste vara fel, något måste göras. Men så länge vi gullar med dem, tycker att det kanske var okej med en poäng ändå så kommer det definitivt inte hända något. Jag vet inte vad som ska göras, men något måste göras.

 

Absolut sämst på plan igår var Figge. Han bjöd Assyriska på 1-0 i 6e minuten, precis vad han verkade tycka att vi behövde. Efter det gjorde han inte inte ett rätt på hela matchen. Men när vi ändå är inne på filmtemat så var det här som en hollywoodfilm, en riktigt sån där snyftfilm där den sämste och mest hånade vinner på slutet. Det var så uppgivet på läktarn idag att man stod och funderade på varför man ens var där, en tanke som slog mig i första var att det här är inte ens kul. När bollen så är påväg till Figge cirka 30 meter från Assyriska mål skriker min pappa högst, och delar av läktaren "Neeeej inte han". Klockan har tickat över 92a minuten, det är förmodligen det sista som händer i matchen. Man ser att han kommer gå för det, han kommer skjuta. Jag är påväg ner för läktaren efter att än en gång ha fått upplevt en förlust med mitt älskade fotbollslag. PANG! Bolljäveln sitter i krysset. Figge har gjort årets mål i superettan, han har smackat upp bollen i målvaktens första hörn från 30 meter. 1-1. Problemet är bara att det räcker inte, vi måste börja vinna. Problemet är bara att för att den här matchen fick ett hollywoodslut så är det inte okej. Oavsett hur snyggt det var.

 

---

 

Wow, det där blev några rader. Facklan är nu mellan Sundsvall och Örnsköldsvik någonstans. Är som en våt fläck, helt färdig och har svårt att fokusera efter alla intryck idag. Så nu ska jag försöka få mig några timmars sömn, för att förhoppningsvis vakna starkare imorgon. Vi hörs.