Jag står inför mitt livs svåraste och jobbigaste beslut. Hur fan tar man ett sånt? Ibland mår jag dåligt inför en match som betyder mycket. Jag vet hur ett dåligt beslut från min sida kan avgöra matchen åt ena eller andra hållet. Jag vet att spelar jag fel spelare vid fel tillfälle kan hela matchen vara förlorad. Men den pressen älskar jag, och den har jag lärt mig att hantera. Jag kan till och med ibland njuta av att mitt jobb är ett spel med människor där en liten justering kan ändra hela bilden.

 

Ibland kan känna olust över att ta obekväma snack med spelare, att meddela vederbörande att vi tagit ett beslut om att denne inte kommer att få spela nästa match. Men det är en del av jobbet, en del av det jag älskar mest och kanske just därför jag älskar det så mycket. Inget är skrivet i sten, det vi som tränare gör är att försöka förändra för att göra saker och ting bättre. För det krävs ibland tuffa beslut.

 

Men när det gäller att ta beslut som rör min egen match, mitt liv och min framtid är inte samma sak. Det är lättare sagt för folk utifrån, än gjort för mig, hur jag ska välja. Ska jag ge upp det jag nyss pratade om, det jag älskar att göra, mitt drömjobb, i tre år för att läsa något som dels skulle hjälpa mig i den karriären i framtiden och även ge mig en utbildning att stå på? Jag vet inte.

 

Alla som känner mig vet att hockeyn är stora delar av mitt liv. Jag har gått från att träna ett flicklag i Ormsta till att träna juniorer och hockeygym i Vallentuna. Ska jag ge upp den drömmen nu? Ska jag när jag väl kommit upp så långt där jag känner att varje dag gör mig bättre, starkare och mer självsäker ge upp det? Jag vet inte.

 

Jag har fantastiska kollegor, verkligen helt enormt bra. Jag känner folk i branschen som jag verkligen litar på och lär mig av för varje dag som går. Hockeyn är en underbar plattform för att utvecklas på alla plan här i livet, det märker jag både på mig själv och dem runtomkring. Jag har två kontrakt påskrivna och jag har ett gäng grabbar jag verkligen vill ge allt jag har, bra grabbar jag inte vill lämna. Så kommer det här beskedet att jag kommit in på min drömutbildning 100 mil bort. Ja ni märker ju själva, hur lätt tror ni att det är?

 

Men jag antar att det här är vad livet handlar om. Att kunna ta obekväma beslut, våga lita på sin magkänsla och försöka vinna matchen. Ibland blir det fel, då får man försöka reda ut det under vägen. Om jag kommer kunna ge upp hockeyn? Det kan ni fan glömma. Jag är hockeytränare och kommer fortsätta att vara det!