Visst är det ett fantastiskt spel? Idag gick kvalet för mästarnas mästare på västerkvarn. Platsen där kvalet gick var på brostugan ute på ekerö.

Jag måste ju, ödmjukt såklart, erkänna att jag var både ett och två strån vassare än mina med tävlande. Mamma och mormor hade inte en chans när jag radade upp ettor och tvåor under de första nio hålen. På hemvägen (sista nio) la jag mig på deras nivå och det slutade med en två slags stor vinst där jag helt sonika sket i sista hålet för jag hade redan avgjort tävlingen.

Nu är jag i final vilket känns skönt och kulmen det är en match kvar. Och det är inte vem som helst som står för motstånden. Det är ingen mindre än vår släkts bästa minigolfspelare; morfar Stig-Gunnar Johansson. Vi ska gå en match på 18 hål där varje hål räknas som en vinst. Först till tio vinnande hål sopar hem mästarnas mästare och mitt sikte är inställt på seger.

Platsen för finalen är morfars hemmabana västerkvarn utanför kolbäck i västmanland. Ringde och varskodde honom idag och han meddelade att han ligger i hårdträning för den kommande finalen som går av stapeln på lördag.

Om jag känner min morfar rätt, och det gör jag, så tar han liksom jag det här på fullaste allvar. Vi är tävlingsmänniskor båda två och det kan nu utbytas en och annan psykning under matchen. Trashtalk har ingen dött av, det livar upp stämningen och nerven blir mer påtaglig.

Innan kvalet åt jag en bättre lunch på en fantastisk uteservering, tror det var den som gjorde mig oslagbar idag.

Nu ska det vilas och hämtas energi för på lördag smäller det.


Stoltserar med beviset på att jag är i final. Ni behöver inte kommentera vikten, den är påväg ner i och med min nya träningsinriktade livsstil. Idag är jag bara tjock och lycklig :) Varför jag ser arg ut? Glädjen bubblar men jag har en match kvar, den viktigaste. Gäller att ha både fötterna på marken...

Minigolfkungen,
Jimmy