Nu har jag fått jobbet jag drömt om de senaste fyra åren. Jag är hockeytränare på heltid samtidigt som jag pluggar coaching och ledarskap på distans. Idag fick jag jobbet som hockeytränare på Vallentuna gymnasium. Jag kan nu titulera mig som lärare. Helt sinnesjukt när jag tänker efter. Jag ska nu alltså jobba, 21 år gammal, med lärarna jag skälv hade för drygt två år sedan.

Jag älskade verkligen skolan som elev och kommer göra det som lärare också. Det är en bra skola med bra förutsättningar. En skola med bra personal och jag kan inte vänta att få arbete med de människor som i mångt och mycket format mig till den jag är idag.

När jag gick ut från mötet, ut i det strilande regnet log jag som aldrig förr. Jag log mitt allra bredaste leende och jag stod i regnet och tänkte "Allt slit var mödan värd". Jag har arbetet så hårt för att få vara där jag är nu; Ett hockeygymnasium, ett hockeylag och en utbilding som kan ta mig långt. Jag är där nu, men jag är inte klar. Jag har ambitioner som är större. Jag ska nu jobba ännu hårdare för att inte tappa det jag byggt upp. Men jag kan inte låta bli att njuta nu, det måste jag få unna mig.

Till er som inte trott på mig, som skrattat åt mitt "karriärsval"; Jag är där nu, och jag är där för att stanna.

Visst känner jag en viss nervositet, men inte nämnvärt. Det jag känner är glädje, inspiration och spänning. Det ska bli oerhört spännande och se vad man kan åstadkomma som lärare.

Jag måste smaka på det igen: Jimmy Anderström, lärare på ett hockeygymnasium. Ja, det smakar rätt gott faktiskt.

Utveckling, glädje och gemenskap är tre nyckelord jag alltid jobbat efter och som jag alltid så länge jag har det här yrket kommer att jobba efter.

Svårt att sova med så mycket intryck, men nu ska jag i alla fall göra ett försök. Hörs imorgon folk, då har jag även en uppsats att skriva.

Hårt jobb lönar sig alltid.
Glädje lönar sig.
Ödmjukhet framför allt.

Läraren,
Jimmy