Fantastisk kväll, en ledsam morgondag.



Har just avnjutit en fantastisk, magnifik kväll med min vän Danne. En kall öl, ute, tittandes på fotboll med en av dina bästa vänner. Ett fantastiskt väder. Blir inte mycket mer njutfullt än så på sommaren. Avkopplande som få saker. Bara skärgården som får mig att må bättre just nu.


Film ses bäst på bio, fotboll bäst ute.

Matchen då. Kan väl inte direkt påstå att den uppfyllde mina förväntningar på förhand. Första halvlek var faktiskt rent av usel. Hallå Ronaldo, var är du? Andra blev väl lite bättre. Men Portugal, skulle ni inte börjat lyfta lite tidigare? Att byta ut 193 cm Hugo Almeida när man ligger under med 1-0. Njaa skulle jag inte gjort kanske. Nu får vi i alla fall se en intressant kvartsfinal i Spanien-Paraguay. Paraguay har i den matchen inte bara segern att spela för. 200 år sedan, Paraguay blir fria sin kolonialtid. Vilka som hade makten? Spanien. De vita, starka, härskande männen mot slavarna. År av förtryck. Släpp fångarna loss det är vår.

Två dagar utan fotboll, vad göra?

Bra dag igen. Lever livet som jag bör leva det nu, med fulla dagar. Nu fortsätter vi på den banan. Ordning och reda, uppstyrt i kalendern. Ta tag i saker med en gång det dyker upp. Mår bra.

***

Imorgon ska jag göra något mycket ledsamt. Jag ska ta farväl av en vän. En vän! En 20 årig, livsglad vän. Helt sinnessjukt när jag tänker på det. En dag jag självklart helst hade sluppit, det kommer bli jobbigt. Men på ett sätt, när saker och ting blivit såhär, ska det bli trevligt att se dig igen pålle. Att få stå där, lägga en ros på dig och säga farväl en sista gång. Jag gråter när jag skriver det här, kommer att gråta imorgon. Jag gråter för alla minnen, allt vi ändå gjort ihop. Du var som jag sagt tidigare, en av de bästa Seb. En av alla de bästa jag någonsin känt. Så rolig, så glad, så omtänksam, så snäll. Nu är det tyvär som det är, någon har tagit en fantastisk människa ifrån oss. Imorgon säger vi farväl till en son, en bror, en vän. Något vi helst sluppit. Nu måste vi sluta upp, lova varandra att leva våra liv som Sebbe hade velat. Med ett leende på läpparna. I alla fall försöka. Gå vidare är svårt, det svåraste som finns. Vänner, nu tar vi med oss Sebbe i våra hjärtan, in i framtiden. Den enda tid vi kan påverka.

Blir inget inlägg om stress idag. Orkar inte. Har bara en sak i huvudet nu. Återkommer imorgon eftermiddag/kväll när jag kommit hem.

Sov gott.

En av de bästa rycktes bort, många av de sämsta finns kvar. Sebbe togs ifrån oss, de andra står ibland oss. Varför tas en av de bästa bort när de sämsta får vara kvar? Varför tog du Sebbe, varför tog du ingen av de sämsta? Vi får aldrig svaret, det vet jag. Tyvär. Orättvist. Sebbe, du var rättvis. Du förtjänade ett längre liv. Finner inga mer ord. För sorgligt. För många minnen. För mycket smärta. Hej då. Vi ses igen.

Just nu med lite tårar,
Jimmy



Kommentarer
Postat av: Mamma

Usch det är för jäkla sorgligt... och du skriver så vackert och berörande att man får tårar i ögonen av bara det. Hoppas dagen gick bra och ett ljust minne trots allt av Sebbe. Kram

2010-06-30 @ 20:49:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0