Idag är jag glad.

Fruktansvärt glad. Även fast bajen var dåliga igår, speciellt i första halvlek. Var är glöden? Det ska väl inte krävas att en 36 år gammal föredetting, i och för sig inte vilken föredetting som helst, ska komma in och ta tag i bitarna. Vi pratar Falkenberg hemma.

Efter matchen mötte jag ett par vänner för några kalla. Vi satte oss på fridays i kungsträdgården. Trevligt må jag säga. Vi hamnade till slut på en sylta, var inte klädd för något annat. En sällan skådad varm sådan. Måste varit närmare 50 grader i lokalen.

För att komma till poängen. Satt på nattbussen på väg hem, en seg resa ska jag be att få tala om. Men jag sken upp som en sol när jag loggade in på studera.nu. Det stod...ANTAGEN! Coaching och ledarskap, 3.5 år. Nu kör vi! Jag är på god väg mot mitt mål nu, mot min dröm. Älskar varje dag just nu. Fångar varje dag. Nu har jag verkligen något att se fram emot, det ska bli helt underbart roligt.

Några som undrat vad jag har för meriter som hockeytränare. I stora drag: Jag har tränat Ormstas 92or i två år. Tränat Ormstas J18 i två år och sista halvåret var jag även assisterande tränare i Vallentunas J18. 20 år gammal. Vunnit serien med Ormstas 92or, vunnit serien med Ormstas J18 och vunnit serien med Vallentunas J18. Tränat två handfulla spelare som numera huserar i högre serier såsom J20 och J18 elit bla.

Det är egentligen det jag tycker är roligast, att utveckla spelare. Sen om det är i Ormsta, Vallentuna eller Stocksund. Spelar ingen roll. Därför jag valde att ta mig an Vallentunas 96or inför kommande säsong. Ett lag med oerhört hög utvecklingspotential. Något jag har fått bekräftat efter vårens fysträning.

Jag vill jobba med coaching och utveckling. Om det blir inom hockeyn, jag skulle njuta av varje dag. Kan även tänka mig att jobba som coach i ett företag. Vi får se var jag landar. Huvudsaken är att jag vet vad jag vill göra, äntligen.

Hockey, coacha, skriva och leva livet. Där har ni mig. Take it or leave it.

Vänner, visst ställer vi upp för varandra?

Vad har vi två gemensamt egentligen? På vilket sätt är vi lika? På inget sätt. Vi är två helt olika individer, med olika förutsättningar och olika intressen. Liknelser finns alltid, men vi är inte lika. Alla är olika. Det är det som gör livet värt någonting. Oss värt någonting.

Jag älskar dig, du är den som betytt i särklass mest för mig i mina jobbiga stunder. Du vet vem du är,
Jimmy






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0