Att vara trovärdig är något alla vill, inte sant? Att vara trovärdig är något väldigt vesäntligt i samhället. Om en relationsexpert på en större tidning skilt sig tre gånger. Är denne trovärdig då?

Är man relationsexpert, alltså har som jobb att lära oss hur amn ska rädda en relation, ska man väl själv inte krascha sina äktenskap. Är man en expert då?

Om de släpar in Leif GW Persson som expertkommentator i en fotbollsmatch, är han trovärdig då? Ingen kunskap, aldrig spelat, aldrig tränat.

Just utrycket "trovärdig" är lite diffust. För mig handlar det om att kunna det man pratar om, att vara påläst. Att ha lite tyngd bakom sina utspel. Att leva som man lär. Erkänna det alla redan vet. Har jag fel?

För att knyta ihop den här relationshistorian. Jag anser att ska man vara expert, lära andra hur man lever. Då ska man själv leva så. Sen kan det finnas andra omständigheter som gör att man går skilda vägar. Men tre gånger, då kanske man ska se sig själv i spegeln och undra om man verkligen är en expert.

Jag funderar mycket på det här med trovärdighet i min roll som hockeytränare. Kan inte jag vara trovärdig inför mina spelare, då är jag på fel plats. Kan jag inte påvisa att det jag säger verkligen fungerar, att det ger resultat, då är jag fel man för jobbet. Hade jag kommit sist med varje lag jag tränat, aldrig utvecklat en spelare, då hade jag slutat.

Är jag fel på det?

Nu blir det allsång och midsommer i min ensamhet. 170 kvadrat själv kan vara ack så skrämmande...

Kan du bevisa för mig att du är värd en chans, kan du visa för mig att du är den chansen jag är värd. Då är du min, du har visat det gång på gång, du är min.

Jo men dåså,
Jimmy