Precis hemkommen från en fantastisk konsert. Nej inte Maiden (sonisphere), utan jag styrde mina tunga bakfullesteg mot långholmsparken för att se vår allas Lars "Kungen" Winnerbäck. Och som han spelade ikväll mina damer och herrar. Och som det regnade, som det var lera. Har hela byxorna och skorna fulla, men vad gör väl det? Jag fick se en Lasse i toppform, en Lasse som glödde och sprakade sådär som bara Lasse kan, när han är som bäst. Konserten i sig hade ett rätt märkligt upplägg, men ack så magnifikt, ack så briljant. Först kliver han själv in, utan gitarr och river av Stockholm kyss. Helt utan bakrundsmusik. Kom inte och säg att Lars inte kan sjunga, för ni var inte där och hörde det jag hörde idag. Första fyra låtarna körde han helt solo utan band. Modigt. Han har inget att luta sig mot men gör det fruktansvärt bra. Tack Lars, tack för att du förgyller mina öron med dina från hjärtat skrivna texter.

En fråga; Vad är saken med att han efter varje låt prompt ska ha en ny gitarr? Skrock?

Träffade en oerhört skön lirare på pendeln hem. En man från gotland. Han är "en av alla dom som flyttat hit till stora stan för karriären", och kärleken. Runt 30-35 kan jag tänka mig att han var, namn okänd. Vi hade ett väldigt trevlig samtal om allt från hockey, iron maiden och energiförbrukning. Han hade varit på just maiden. Kladdig, som ungefär 70 000 andra stockholmare.

Tack för igår alla, oerhört trevlig tillställning. Det får vi göra om, snarast.

Det var allt för nu. God natt.

Du får avsluta den här kvällen Lasse;




Jimmy.