Vad är det för fel på Hammarby och övergångar. När man sålde Eguren till Villareal fick man knappa 20 miljoner. Eguren var då Allsvenskans klart bästa spelare och med rätt förhandlingsteknik kunnat gått för långt förbi 30 strecket. När man sålde Petter Andersson fick man runt 10, han var då en av de skickligaste offensiva spelare i Sverige med en färsk landslagsplats. Man hade kunnat fått 15-20 i alla fall. Runström, 10 miljoner. Han ledde då skytteligan. Charlie Davies 20 miljoner. Ledde skytteligan och hade kunnat rädda kontraktet på egen hand värt i runda slängar 30-40 miljoner. Bra affär?

Listan kan göras lång på spelare vi reat bort under åren. Allt bottnar såklart i den dåliga ekonomi vi har. När vår förhandlare sätter sig vid bordet börjar han alltid med svarte petter. Det lyser desperation om oss. "VI BEHÖVER PENGAR, GE OSS ÖVER 10 SÅ ÄR DET TAGET!".

Nu trodde jag ändå att man lyckats få lite betalt för vår klarast lysande stjärna. Krasst; halva vårat lag. 25 sköna miljoner rakt ner i kassan. Men icke, då ska någon jävla advokatfirma i italien ha 8. Vem anlitade dessa? TA är väl anställd för att sköta förhandlingar, varför inte ge han chansen? Han må vara värdelös men borde väl ändå kunna få upp priset så pass mycket att man slipper betala 8 välbehövliga miljoner till ett bolag i italien. Sedan ska Cabrera i vanlig ordning ha sina miljoner, Sundsvall sina och vips så fick vi bara runt 10 ändå.

Hela den här soppan luktar ruttet. Att höra vår VD stå och säga att hon är nöjd med affären är bull. Han går för 25, det är bra. Men vi får bara 10, det är katastrof!

I och med att dessa siffror är tagna från pressen ska det inte skrivas i sten, men stämmer det är det som vanligt. Vi rear bort våra stjärnor för att rädda en rad usla ekonomiska misstag. När ska vi få vårat? När ska vi få ett lag att vara stolta över igen? Jag väntar, kommer vänta i en livstid.

Jimmy