Där fick man för att man tänker på miljön.
Egentligen gillar jag att åka tåg, det är rofyllt och mysigt på något sätt. Man är där man är och man är själv med sina tankar. Jag brukar kunna lösa många av mina problem på tåget. Det går inte att stressa på ett tåg, det är inte lönt.
Men idag är det ett helvete. Jag gillar inte nattåg alls, jag kan inte sova. Jag är påväg hem från Luleå. Jag ska åka 15 timmar tåg. Man kan flyga på en. Jag måste vara dum i huvudet.
Till råga på allt är tåget såklart försenat. Det fanns inga andra alternativ än nattåget idag. Dr fick man för att man försökte hjälpa miljön på traven.
I övrigt är jag inte bitter alls. Jag är utvilad och i ett bättre skick än när jag åkte upp. Jag är oerhört sugen på hockey och jag älskar tanken att jag snart får vara med grabbarna igen.
Jag tror man behöver såna här brejk ibland. För att hitta lusten, energin och suget igen. Precis som alla andra arbetare. Spelar ingen roll om ens jobb är det roligaste som finns. Ibland behöver man tid för reflektion och tanke i en lugn miljö.
Några dagars träning och sedan nytt uppehåll på fyra dagar. Det ser jag inte fram emot, nu vill jag köra! Plus att jag inte alls vet vad jag ska ta mig för på nyårsafton. Den mest överskattade dagen på året. Det blir nytt år oavsett om jag super skallen av mig eller inte. Trevligt med middag i goda vänners lag, men resten kan jag hoppa över.
Ni ska inte tro att jag är tråkig, inte heller att jag bangar på en bra fest. Det är snarare hysterin och det ständigt sökande efter "det perfekta nyåret" som stör mig. Ta det som det kommer, säger jag. Uppskattar det lilla.
Om jag skulle lista en rad egenskaper jag värdesätter hos en människa skulle de viktigaste vara: Ödmjukhet, vilja, jag vågar vara mig själv och glimten i ögat. Finns alldeles för många där ute som försöker spela ett spel, låtsas att dem är förmer och överlägsna andra. Varför? Helt jävla obegripligt! Sanningen hinner alltid ikapp. Då är det bäst att ha den som sin vän. Ni kanske minns? Sanningen till vänster och din käraste vän till höger.
Nej nu har jag orerat färdigt för inatt. Hungrig, less och glad på samma gång. Natt!
Jimmy
Ett svart hål.
Ja visst finns det i oss alla? Ett mörker inom oss som skriker av smärta. Det kan vara allt, och ingenting egentligen. En känsla av ofullständighet, en känsla av att man inte gjort klart. Att man inte är färdig med något. Det kan vara att man kommit efter i skolan, att man förlorat en glidit ifrån en mycket nära vän eller förlorat en match.
Det finns där i oss alla tror jag, mer eller mindre. Större eller mindre. På olika grunder. Tror det är det som kallas ångest eller saknad.
Jag vet också ett sätt att få det att krympa och inte kännas. Att ta tag i saker man inte gjort, att våga ringa det där samtalet till din gamle vän, att göra klart den där saken i skolan eller. Men det viktigaste är nog att aldrig ge upp.
Om man aldrig ger upp krymper det där hålet. Om man aldrig ger upp kommer man att lyckas. För lycka är att aldrig ge upp. Lycka är att uppskatta de där små sakerna i livet. Att uppskatta en färdiggjord uppsats, att uppskatta en vunnen match som om det vore din sista eller att fika med den där vännen igen.
Oavsett var du hamnar i livet eller vad du kommer att ta dig för i framtiden, så hoppas jag att du aldrig ger upp!
Genom att skriva den här texten har mitt svarta hål krympit. Ett av mina sätt att må bra, att skriva.
---
Idag var vi i den nya, för mig, coop norrbotten arena. En mycket, mycket fin arena för ishockey. Man ser bra och är nära isen. Så som det ska vara. Även fast jag är hockeymissbrukare och tittar på hur mycket hockey som helst så var det här min blott 4e elitseriematch på plats. Allsvenska hockeymatcher jag varit på kan jag inte räkna. Jag är Hammarbyare, jag bor i stockholm. Där har ni svaret till den ekvationen.
Min hemresa till Stockholm och arbetet var planerad till imorgon. Men nu får vi se hur det blir med den saken. Dagmar gäckar SJ, SJ är oförmögna att lösa problemen. Inväntar besked men är inställd på nån dag till häruppe.
Med det sagt säger vi god natt och läser Zlatan.
Jimmy
I ett vinterland.
Jag befinner mig långt upp i Sverige för tillfället. Jag är nämligen i Luleå sedan i tisdags. Jag kände att det var dags för en vit,kall, härlig och fridfull jul. Jag har en veckas ledigt på hela året och den var jag tvungen att utnyttja. Alldeles för länge sedan jag var här. Det finns som inte tid egentligen, men nu tog jag chansen även fast jag är en man som håller traditioner i vanliga fall.
Övriga släkten som jag vanligtvis firar jul med hade inga invändningar och det tackade jag å det vänligaste för. För det blev en mycket trevlig julafton. Och dagarna innan har varit fantastiska, så kommer även dagarna efter att bli. Att bara vara ledig, ta det i sin takt och slappna av har varit ovärdeligt skönt. Ni borde prova.
Jag är en enkel man, behöver inte en utlandsresa eller dyra festnätter för att må bra och hitta ny energi. För mig räcker det med en vecka i Luleå. I framtiden skulle jag kunna tänka mig att bo här, faktiskt.
Julklapparna jag fick var till stor belånhet. Jag är en enkel man även här. Mest nöjd blev jag över att få boken "Jag är Zlatan" och ett hemmagjort armband. Egentligen är jag mer av en givare, tycker det är roligare att ge än att få. Att få se glädjen i de andras ögon är fantastiskt.
Nu tänker nån säkert; "vilket jävla skitsnack". Men det är sant. Man växer, mognar och hittar nya saker som är viktigt i livet.
För att återknyta till "Jag är Zlatan". En dag vill jag skriva en bok som heter "Cirkus Anderström". Det ska stå om hur jag spelade hockey inomhus med hemmagjorda puckar av pappas snusdosor. Hur jag¨åkte inlines ute och lekte att jag var Ulf Dahlen. Hur jag ville vara den där coola killen som fick alla tjejer men var för ful för. Hur jag växte upp och blev en relativt säker och självständig man med ett SM-Guld i ishockey. Nej nu svamlar jag...
Måste skryta lite också när jag ändå är igång. Frågesport efter julklapparna igår. Jag och Simon plockade såklart hem den. Satte spiken i kistan med min oerhört onödiga kunskap om att det endast är 12 kvinnor som fått nobelpriset i litteratur (borde varit 13!). Kan vara så att det fastnat för att det är ett aktuellt ämne. Länge leve Tranströmmer!
Juldagen har tagit ett fast grepp om söndagen. Simon sover, jag har varit uppe sen åtta. Jag är pigg, han är trött. Kan inte klandra honom, killen jobbar fan 24 timmar om dygnet emmelanåt. Om nån timme ser vi Lasse Åbergs nya skapelse, kan bli skoj.
Tips; En vintersaga, lyssna och njuuuut!
Vi säger så, Jimmy
Jaget för laget.
Efter att ha läst rubriken tror ni att jag är en idiot. Alla tränare har i alla tider bankat in i våra huvuden att ikväll är det laget före jaget. Inget fel i det i och för sig, men jag ifrågarsätter dess innebörd och väljer att vända på det.
Laget före jaget innebär att det är laget som är i fokus, inte individen. Och det stämmer i den mån att jag skiter högaktningsfullt i vem som gör målet eller assisten så länge laget vinner/presterar.
Det innebär också, i samma stund som det sägs, att många individer försvinner i laget. Eftersom laget är viktigast så kan individen gömma sig. Vad behöver vi för att få ett fungerande lag?
Jo vi behöver individer, vi behöver jag! För att laget ska lyckas krävs att jaget tar ansvar. Att alla individer i en grupp drar sitt strå till stacken. Att alla individer kommer förberedd.
I min värld är det jaget FÖR laget. Inte laget före jaget...
Jimmy
En 1700-talets Martin Beck.
Det som gör Anno 1970 så briljant, förutom skådespelarna, är de facto att varje avsnitt får ett avslut. Bilderna är mycket fascinerande och miljöerna får en att vilja besöka tidsepoken. I alla fall en stund. Serien bygger inte på, som många produktioner från den här tiden gör, adeln och överklassen. Den skildrar i mångt och mycket de som har det sämst i 1790 talets Sverige.
Har ni inte sett serien och är intresserade av deckare kombinerat med historia bör genast sätta sig vid närmaste laptop, skriva svtplay.se och njuta.
--------------------------------------
Hockeyn går bra. Det känns inspererande att gå upp till ishallen varje dag. Det finns gott om utmaningar och varje dag finns det möjligheter att fånga. Vi går in i andra halvan av den här säsongen med högt huvud och vid gott mod. Visst har det förekommit en del dispyter och duster under hösten men inget som vi inte kunnat lösa.
Att bli en riktigt bra hockeytränare kräver tålamod och kunskap. Kunskap får man genom erfarenhet och att vara lyhörd. För att kunna få någon erfarenhet krävs tålamot. Jag känner att jag utvecklas för var vecka som går. Jag har bestämt mig...
--------------------------------------
Malmö vs. Bofors. 35 miljoner i löner vs. 4 miljoner i löner. Torde vara fördel Malmö? Icke. Malmö är 5a, Bofors är 2a. 62 poäng mot 47. Det går inte att köpa ihop ett lag med stjärnor, så enkelt är det!
Jimmy
Det är dagarna som går...
Olustigt det som skedde på Vallentuna Gymnasium igår. Det får mig att fundera på vad för samhälle vi egentligen lever i. Vilket samhälle vi skapar för varandra att leva i. När en 17 åring blir knivhuggen utanför entren till sin skola är det något som inte står rätt till därute. Jag vet, det är den verkligheten vi lever i idag. Men jag kan inte låta bli att förkasta och se ner på den.
Oavsett vad som föregick den här händelsen, vad 17 åringen gjort eller inte gjort, är det förkastligt. Ska vi och våra barn behöva växa upp i den här miljön?
Den stora frågan är såklart; vad ska man göra åt den våldsamma utveckling vi ser hos framförallt unga människor i dagens sverige i allmänhet och stockholm i synnerhet.
----------------------
Dagarna går. Tiden springer iväg och det är så mycket som jag måste hinna med. Framförallt vill jag koncentrera mig på hockeyn och skolan. Hockeyn tar mycket energi, det är ingen hemlighet. Samtidigt måste jag hitta energi till att ta tag i pluggandet. Det är vad jag jobbar med just nu. I helgen blir det till att tokplugga, och till att vinna några matcher.
Med en något bitter accent i tonen säger vi så för nu,
Jimmy
Ett smärtsamt farväl.
Sitter i bilen. Påväg ner till Ödeshög i Östergötland och en smärtsam begravning. Jag ska ta farväl av min älskade Farfar, min idol och största förebild.
Är det någon som påverkat mig och fått mig att inse saker så är det farfar. Det fanns ingenting, jag menar verkligen ingenting som han inte kunde fixa. Behövdes det göras, då gjorde han det.
Tänker på alla dessa timmar du suttit och berättat historier för mig medan jag storögd lyssnat. Alla stunder på landet. Alla bus vi hittat på och alla de goda råd du gav mig. Jag hoppas du är stolt över mig. Jag hoppas jag blev det du ville att jag skulle bli. Du ville alltid att jag skulle gå min egen väg, göra det jag vill.
Farfar, jag är det jag vill vara. Jag gör det på mitt sätt. Men jag hade aldrig klarat det utan dig. Det gör så ont att du inte är med oss längre. Det gör så ont att jag inte fick chans att säga det här till dig.
Men vi ses en dag. Då ska vi ta en knäckemacka med ost och en folköl. Vi ska sitta i timmar och berätta historier för varandra.
Jimmy
Idag är jag en bra förlorare.
Det finns dock tillfällen jag är den där sista procenten och idag var en sådan dag. Vi har verkligen allt emot oss. Sjukdomar och skador gör att vi får ihop 13+2 till en seriefinal med J20. Varav 6 är J18 spelare. Vi får ett oerhört billigt matchstraff, domaren staplar oss i utvisningsbåset och vi är ett tag nere på 9 spelare...
Ändå står vi starka. Vi krigar, sliter och jobbar ta mig fan in i det sista och det blir "bara" 5-2 i ändan. Eloge!
Läggdags, hockeygym imorgon och klockan står på 06.30!
Jimmy
Hockey, hockey och...Twitter.
För det första har jag nu, 100 år efter alla andra, upptäckt det fantastiska med twitter. Ni finner mig under pseudonymen (ironi) "anderstroem". Så för er som inte får nog av att veta vad jag gör, är eller tycker så är ni välkomna dit. Vem jag nu skulle intressera med mina förehavanden? Inte många skulle jag tro, om ens några.
Vill ni däremot följa någon verkligt intressant och inspirerande person kan ni kolla in mannen under "IKOsoderstrom". En av mina förebilder både vad det gäller mitt yrke och som människa. Fick förmånen att jobba tillsammans med honom en vecka i somras och fick vad man kan kalla en "aha" upplevelse. Läs och njut mina damer och herrar.
Hockey ja. Det är mycket sådant nu. Man kan säga att allt jag tar mig för handlar om hockey den här tiden på året. Det är träningar och matcher sju dagar i veckan. Läget i lagen?
J20 går än så länge osm tåget. Vi leder serien, vi har gjort flest mål, vi har släppt in minst och vi är klara för allettan. Utmaningen är att hålla dessa grabbar på jorden och förbereda dem för det som komma skall.
J18 blandar och ger. Vi vinner matcher som man på förhand känner att vi kan komma att förlora och vi förlorar matcher där vi är det klart bättre laget. Finns mycket att jobba på (århundratets största sportklyscha) samtidigt som vi för ett krig med ett par lag om en plats i allettan.
U16 är en härlig blandning spelare. Vissa som har stora ambitioner och vill mycket medans vissa känns nöjda med att bara vara där och delta. Mitt personliga mål är att de som vill ska få möjlighet att bli så jäkla bra de bara kan och de som är nöjda med att bara vara där ska få vara där, plötsligt händer det... Bredd ger topp, visst var det så?
För tre år sen, när jag var J18 tränare i grannklubben Ormsta HC, drömde jag att en dag få träna Vallentunas juniorer. Jag gick avundsjukts förbi deras stora fina förråd och tänkte att en dag ska jag få sitta där inne. Jag bestämde mig där och då för tre år sedan att jag ska bli en hockeytränare Ormsta kan vara stolta över att ha fått fram. Det började gå bättre och bättre. Folk tvivlade på mig, främst för min unga ålder. För två år sedan fick jag förmånen att träna ett underbart gäng spelare i Ormsta. Vi vann allt och spelade ett spel som tydligen tilltalade Vallentuna. Vid jul, när deras J18 tränare fått sparken, ringde telefonen och jag hade fått den chansen jag drömt om. Men jag kunde inte släppa mina grabbar, så jag bestämde mig för att fortsätta i Ormsta resten av säsongen men samtidigt hjälpa Vallentuna som gick kräftgång. Den säsongen slutade med att vi gick upp i div.1 med Ormsta (som sedemera drog sig ur den serien) och kval till elit med Vallentuna.
Förra året ringde telefonen på höstkanten. Det var Vallentuna Gymnasium, de ville ha mig på hockeygym. Om jag behövde lång betänketid? 2 sekunder. Paralellt med det jobbade jag med Vallentunas U15 lag. Efter fyra år i Ormsta tog jag klivet över till Vallentuna om än som ungdomstränare. Som sedemera under säsongen resulterade i att jag även arbetade som juniortränare ocj ytterliggare ett kval till elit.
Den här säsongen är jag det jag drömde om för tre år sedan. Jag är tränare på hockeygymnasiet, jag är tränare i Vallentunas juniorer/U16 och jag har mina saker i det där stora fina förrådet tillsammans med den bästa tränaren jag någonsin jobbat med.
Vad den här berättelsen slutar? Om man arbetar hårt samtidigt som man bevisar att det man står för fungerar kan man leva sina drömmar. Men det jag egentligen ville komma till är att samtidigt som jag njuter över att ha kommit hit, är jag inte nöjd. Nu blickar jag framåt, mot andra stora fina förråd och andra spännande utamaningar.
Jag är oerhört nöjd över att få jobba i Vallentuna och med de personer som finns där, jag lär mig varje dag. Jag lägger min själ i, och all mitt engagemang på, de här lagen. Men samtidigt jobbar jag varje dag för att det inte ska sluta här. Jag jobbar för att utvecklas, bli bättre och på så sätt få de här nya utmaningarna.
Sensmoralen i den här berättelsen; visst är det märkligt, att när man nått sina drömmars mål får man nya drömmar och nya mål? Att vara med och ta Vallentuna tillbaka till Elit är nästa härliga mål!
Med den lilla storyn avslutar jag dagens bloggande för några timmars sömn innan morgondagens arbete börjar med hockeygym och slutar med seriefinal i Spånga.
På återhörande,
Jimmy
Tränare sökes!
Offra allt ditt sociala liv. Du hinner inte med din familj, du kan inte umgås med dina vänner.
Betalningen är skrattretande, dina arbetstider är dygnet runt, räkna med sms från arga föräldrar mitt i nätterna, se till att alltid ha telefonen närvarande då du förväntas göra långa utlägg på mail till upprörda och undrande föräldrar.
Du ska samtidigt planera en verksamhet lika uppstyrd som ett mindre företag.
Tycker du att det är jobbigt med tonåringar hemma? Mellan kl 16-23 är du omgiven av 25-30 hormonstinna sådana.
Du kan aldrig vara ledig, och du får aldrig ha en dålig dag eller svackor för då kommer vi ifrågasätta vad du håller på med.
Om laget du coachar vinner så har grabbarna kämpat jättebra. Om ni förlorar så ligger hela ansvaret på dig och vi kommer ifrågasätta ditt sätt att arbeta bakom ryggen på dig.
Jag träffar dagligen personer som mycket väl passar in på beskrivningen ovan.
Det kan vara en Jimmy i Vallentuna eller en Fredde i Täby, en Michan och Carro eller en Mattias.
Varför bemödar jag då mig. Jo för jag blir uppriktigt förbannad när jag hör folk kritisera dessa personer och slänga ur sig påståenden som att "dom bryr sig inte" och "man kan inte ta så lätt på saker och ting"
Jag vet av egen erfarenhet att det värsta som finns är när laget man coachar förlorar, ännu mer lider man med grabbarna eller tjejerna efter en förlust. Man funderar på vad man kunde ha gjort annorlunda och vad man kan göra bättre nästa gång. Samtidigt ska man vara trevlig och glad och bemöta alla runtomkring med ett leende.
Man mår piss innerst inne och är uppriktigt ledsen. Klumpen i magen och tankarna när man ligger vaken i sängen och inte kan sova.
Att vinna är alltid lätt, att lära sig förlora är en annan sak. Att kritisera en tränare när laget förlorar ett par matcher, det gör alla. Men att påstå att tränaren i fråga inte bryr sig ????
Då glömmer man bort alla hundratals timmar tränaren har lagt ner i ishallen, framför datorn, sömnlösa nätter med jobbiga tankar, cuper, fysträningar, utvecklingssamtal, planeringar.
Jag kommer ihåg alla tränare jag hade under min aktiva speltid, dom har gett mig värderingar och kunskaper som jag bär med mig resten av livet.
Kan en tränare vinna matcher åt laget ? Enligt mig kan han inte det.
Tänk efter själva. 2 tränare i båset, 20 spelare på isen. Självklart är tränares jobb att driva på och få ut det mesta av spelarna, men det är spelarna själva som bestämmer sig föra att göra jobbet på plan. Låt mig ta ett exempel. Tränaren står som vanligt och försöker driva på alla spelare att göra sitt jobb, fraser som "Gör jobbet hårdare" "Ni måste ta i mera i närkamperna" "Högre tempo nu" o.s.v.
Eller en spelare som i periodpausen ställer sig upp framför gruppen och säger "Nej fan, nu räcker det!! Jag ska jävlar i mig täcka skotten med ansiktet och göra mitt jobb tills ni får bära mig av banan" Om sen spelaren i fråga täcker ett skott som träffar mellan skydden och gör
förbannat ont. Känslan den spelaren har när han åker av banan till ljudet av alla medspelares klubbor smattrande i sargen den är obeskrivbar. Det är sånt som gör att gruppen vänder på matcher och börjar vinna igen.
Till alla er spelare som har en tränare som offrar allt för dig och ditt lag.
Det finns bara en sak som driver dessa tränare och det är eran bekräftelse på att han gör något bra. Så visa lite stake och tala om för din tränare att du gillar det han gör för dig och ditt lag. Speciellt när det går lite tungt.
Att få se glädjen och inspirationen i spelarens ögon, det är det som driver en tränare framåt.
Knyt näven och bestäm dig föra att hjälpa honom med hans jobb att driva ert lag framåt.
Hårt arbete lönar sig.
Tre matcher i helgen, tre vinster; 0-3 blev 10-3 i lördags med J20. Stundtals bra, stundtals mindre bra. Finns att jobba på, som det ska vara. J18 gör en riktigt bra match på söndagskvällen och slår det förväntade topplaget Arlanda med 5-2. Aggresivitet, ödmjukhet och en jävla inställning vann den matchen åt oss. Idag måndag vinner J20 med 11-0. 11-0 är 11-0 men det finns återigen mer att ta utav.
I övrigt finns inte mycket att tillägga en dag som denna. Hockeyn tar upp mycket (all) tid men det är så det ska vara när säsongen är i full gång.
Jimmy
Helgen.
Fredag och en ny matchdag. Nu tar vi oss långt söderut för match mot Huddinge i klassiska björkängshallen. Inte heller något att skriva hem om i ärlighetens namn. Vi möter ett i (återigen) ärlighetens namn dåligt Huddinge. Vi är omständiga i allt vi gör, ska göra det själv, spelar i sidled och håller pucken för länge. Vi vinner matchen med 6-3 tillslut. Stort plus till vår tredjekjedja som gör ett hästjobb hela matchen vilket resulterar i tre mål på kontot.
Lördag. Ja ni kan säkert räkna ut vad jag gjorde. Jag var i en ishall. U15 lagets tränare bortrest vilket gjorde att jag och ungdomsansvarige Henke S tog hand om coachningen. Resultatmässigt ingen succé men killarna hade roligt och de kanske till och med lärde sig lite mer om ishockey.
Söndag. Guds vilodag. Faktiskt min vilodag också på sätt och vis. Dagen spenderades laddandes batterier medans kvällen spenderandes i ishallen tränandes hockey.
Man kan väl säga att helgen har gett mycket i hockeyväg. Mindre i andra vägar. Men är man hockeytränare och har valt det som sitt yrke så är det så det är. Och det är så förbannat roligt.
*******
Jag har inte mycket mer att kommentera just nu. Inte så mycket mer att tillägga. Jag återkommer imorgon med lite annat förutom hockey.
Att följa sitt hjärta är fem ord som jag köpt, man kan bara förlora och hålla huvudet högt. Eldkvarn. Så sant!
Jimmy
En sammanfattning.
Hockeyn går framåt. Vi gör enorma framsteg med små medel. Jag och Hasse gör allt för att höja varje individ för att på så vis göra laget bättre. Passion och engagemang är två ord som folk slänger sig med i tid och otid. Men juniorerna i Vallentuna anno 2011/2012 lever verkligen upp till det. Vi är inte bäst i stockholm, långt ifrån. Men det finns en vilja hos spelarna att bli det.
Med 13 man åkte vi till Bålsta. J18 turnering. De andra lagen var 17-20. 4 matcher på en dag. Efter stundtals briljant spel (blandat med mindre bra såklart) vinner vi turneringen. På det hela taget var vi det bästa laget. Kanske inte individuellt den här gången men vi spelade som ett lag. Vi krigade för varandra och alla förstod sin uppgift.
Dagen efter har vi J20 match hemma mot Sollentunas elitlag. 7 av de 13 som spelade dagen innan spelar igen. Idag är vi återigen 13 man. Trots det har vi 1-1 långt in i tredje perioden och den andra perioden vi gör, den skulle göra vilken tränare som helst stolt. Tyvärr får vi ett matchstraff och Sollentuna kan göra två mål i PP.
KARAKTÄR!
*********
Hammarby. Det finns inget positivt att säga. Vad fan i helvetes jävlar håller ni på med? Tid för en RIKTIG utrensning på alla plan! De enda som håller klass är vi, supportrarna.
Bajen Fans Hockey; Lär Hammarby Fotboll. Äkta passion och vilja. Division 1 här kommer Bajen!
*********
Många bollar i luften nu. Många projekt att knyta ihop de närmaste dagarna. Härligt när det händer saker. Utmaningar är det man lever för.
Match ikväll med J18; Spånga borta. Se om vi har lärt oss något sedan sist.
Nu; Möte med Ungdomsansvarige Henrik.
Hej,
Jimmy
Man hänger med.
Jag är tillfreds med min arbetssituation trots att det är kämpa som gäller. Lite för lite folk i juniortruppen men vad göra man? Ska vi lägga oss ner och dö? Ska vi sakna de som inte är hos oss? Nej. Vi får fokusera på att göra de vi har bättre och på så vis skapa vår egen framgång.
Inte mycket till socialt liv när man har de arbetet jag har. Får ta tag i det...
Hockeygym har sparkat igång på allvar. Jag måste säga att hungern de yngre spelarna visar är imponerande och värmer ett tränarhjärta. Viljan att bli bättre lyser i deras ögon.
En sorglig nyhet; Jag förlorade strafftävlingen idag igen, för andra gången i rad. Jag och min kollega Hasse har en intern tävling och den som förlorar tre raka får bjuda på middag. Har inte gjort mål på säkert 20 straffar, så allt talar för att jag på måndag är skyldig honom en brakmiddag på grands veranda.
Hammarby? Jag orkar inte ens kommentera eländet. Eller jo med några få ord. Pinsamt. Jävla. Dåligt. Iår. Igen.
Du kommer att få några ytterst lätträknade chanser här i livet som verkligen betyder något. De till att ta dem!
Det blir inte roligare än såhär just nu, god natt.
Jimmy
Tragedins svarta färg.
En av svensk hockeys största profiler är död. Stefan Liv har lämnat jordelivet. Ett helt hockeylag har utplånats, 43 unga männiksor har mist sina liv. Lokomotiv Jaroslavl har spelat sin sista hockeymatch på ett bra tag framöver. En hel hockeyvärld, ja till och med en hel värld har en besk smak i munnen och en klump i magen. Hur kunde detta hända? Vad hände? Varför? Det finns många frågor och för få svar.
I dessa stunder inser man att livet är värt så mycket. Man får perspektiv. Man inser att livet är skört och måste tas tillvara på. Oavsett vad man har för mål eller mening här liviet så är det oerhört viktigt att man lever sina drömmer. För helt plötligt kan det vara försent...
Stefan Liv gjorde precis det. Han var en fantastisk människa, en fantastisk lagkamrat och en sjuhelvetes hockeymålvakt. Han vann allt; OS, VM och SM. Han var nygift och hade två små barn. Han var en ambassadör för svensk hockey och var med under eran när Sverige återigen tog tag i taktpinnen. Han kunde storspela i målet, dra ett par skämt för journalisterna för att sedan gå ut och dansa för fansen. En sann glädjespridare och en sann idrottsman. Hans liv fick ett abrupt slut bara 30 år gammal. Stefan Liv är död, men i samma stund som hans hjärta slutade slå blev han odödlig. Ingen kommer någonsin glömma dig Stefan. Ingen kommer någonsin glömma allt du gjort för den finaste sporten i världen. Och du, hälsa Sebbe!
Hockeyvärlden har sorg. Vi måste vara starka tillsammans och vi måste fortsätta spela. Det vet jag att de hade velat. Kärleken till hockeyn är något vi kan ge dem. Låt oss även sluta gnälla över småsaker, låt oss sluta gnälla över en missad passning eller en tappad poäng. Det finns större saker i livet. Just livet.
Glädjespridaren.
Med sorgen i halsen,
Jimmy
Att fylla dagarna med något meningsfullt.
Herregud vad dåligt jag sov inatt. Blev kanske sammanlagt en timmes sömn och nu gav jag upp. Lika bra att hålla sig vaken så det kanske blir lite lättare ikväll. Man kan i alla fall hoppas.
Jag och Hasse jobbar på med juniorerna i vallentuna. För mig som har en och en halv säsong med killarna märker jag skillnad. Det är en helt annan energi och en helt annan glöd. Disciplinen och viljan att träna är bra mycket bättre. Kan vi hålla i det här och samtidigt hela tiden göra framsteg i vårt sätt att spela så kommer det här bli en drömsäsong. En sak är säker, det kommer definitivt bli min bästa. Jag ska göra allt för de här killarna. Jag glömde en sak; glädjen! Det är en uppsluppen stämning i truppen som smittar av sig ända in i tränarrummet.
Hammarby vinner igen. På det berämda håret... Kan vi ta några treor i rad nu så kanske, kanske. Men det har man sagt förut utan att få något för det.
Nu ska jag jobba lite. Vi hörs.
Tiden kommer aldrig mer igen. Så se till att göra någor vettigt av den!
Jimmy
Första veckan på jobbet.
Veckan förlöpte på ett mycket trevligt sätt. I takt med att ispassen avlöste varandra. Bitar börjar redan nu falla på plats men framförallt är vi nöjda med energin, intensiteten och farten hos killarna. Det här kommer bli bra.
Varvat med juniorerna så körde jag även U16 så jag hann med en 15 ispass på en vecka.
Skolan är igång. I måndags hade vi en liten kickoff som var trevlig. Vi vandrade runt på Södermalm med en guide och fick lära oss om Stieg Larsson och hans förehavanden. Kvällen avslutades på en trevlig resturang med vin och middag. Igår var jag och fotbollstränaren Uffe på möte gällande idrottsinriktningen och rätade ut en del frågetecken gällande Jan Björklunds nya skola.
Idag har jag gått runt och fyllt år. Inget speciellt att fylla 22. Bara ett år närmare de berämda 30. Jag är nöjd med dagen och de gåvor jag fick.
Nu ska jag återgå till att arbeta vidare med ett litet projekt jag har. Vi hörs mina vänner.
Glöm aldrig att det finns folk som gör allt för dig.
Jimmy
Sommaren 2011.
Jag hade en otrolig vecka uppe i Furudal. Jag lärde mig så mycket att hälften vore nog. Jag växte både som människa och som hockeytränare. Att se alla grabbar gilla det vi gjorde var en fantastisk glädje. Jag träffade människor som är på en så mycket högre nivå än mig och istället för att spela någon så var jag mig själv. Jag tog in massor av deras kunskap. Jag hade inte bytt den här veckan mot magaluf för allt i världen!
Sen kommer den tråkiga delen vilken jag inte kommer avhandla publikt. Jag blev sjuk.
Efter tillfrisknad hade jag en veckas semester kvar och den spenderade vi på västkusten. Varberg, Göteborg och Grundsund gicks igenom och jag måste säga att det var en av mina bättre semesterveckor i livet.
Efter den här sommaren har jag lärt mig att vara mig själv, uppskatta små saker i livet och leva här och nu. Jag har lärt mig massor om mig själv t.ex. att jag valt rätt yrke. Att jag tänker gå för det till 100 %.
Men nog om det...
Två veckors fysträning är snart över och den stundande ispremiären står för dörren. Jag har längtat, spelarna går och längtar, Hasse våndas (efter att ha sett hans skridskor förstår jag varför) haha. Det är som barn på julafton, vi alla får vara små barn igen.
Det kan liknas vid ett husbygge. Först det tråkiga med gjutningar och grunden. Sen det roliga med byggandet av själva huset. Sen kommer finsnickrandet och inredningen. Först fysträningen. Sen första veckan på is. Sen ska det byggas ett vinnande lag.
Fick brev från skolan idag. Kick-off på måndag. Nu vill det till att man sätter sig ner och planerar så vi hörs.
En glad,
Jimmy
Semester.
Vi är på västkusten och fullständig reserapport kommer när jag landar i Vallentuna.
Jag kan säga såhär; det är oerhört skönt att komma bort från allt ett tag. Och med det menar jag verkligen allt. En sak från det förflutna gjorde sig påmind förra veckan. Inte kul.
Men nu blickar vi framåt! Ska bli kul att börja jobba på måndag. Har aldrig sett fram emot en jobbstart som jag göra nu.
Semesterfiraren i ingenstans,
Jimmy
Glädjen och sorgen. Hammarby och Norge.
Idag ska jag, av förklarliga själ, gå på min första Hammarbymatch på en månad. Det bara spritter i kroppen, ungefär som när man väntat i ett halvår och det är premiär. Jag älskar verkligen Hammarby och jag har verkligen hatat att var utan Hammarby. Men ikväll ska jag få gå, ikväll blir jag som ett litet barn på julafton och ikväll tar vi tre friska poäng. VI SKA UPP!
Tre dagar efter kommer det mest smärtsamma. De som var med börjar berätta med egna ord. Jag känner igen det här från den 14 September 2001. Det är fasansfullt, det är vedervärdigt och det är på ren svenska helt jävla sjukt. Hur en människa kan skada en stad, ett land och en värld såhär mycket. Jag läser deras ord, jag förstår deras känsla och jag har empati. Norge är vår granne i väst, vår broder och vår syster. Vi finns här...
Men; ni kommer att ta er ur det här, vi kommer att ta oss ur det här. Glädjen kommer att segra och Norge kommer stå ännu starkare men det kommer ta månader, kanske år. Det humana och empatiska ska segra.
2001 rasade två höga torn och Hammarby vann SM-Guld. Tio år senare gick en vettvilling bärsärkargång på en ö och sprängde ett hus och Hammarby tog sig upp i Allsvenskan igen.
Varför jag drar den paralellen är för att vi är så sköra, det är så kort mellan hopp och förtvivlan. Men hoppet segrar, alltid!
Jimmy
