Här hade jag kunnat skrivit om krogrundor, musslor, fina sommarkvällar vid havet och landstället. Men sommaren 2011 blev annorlunda på många sätt. Inte nödvändigtvis sämre utan bara annorlunda.

Jag hade en otrolig vecka uppe i Furudal. Jag lärde mig så mycket att hälften vore nog. Jag växte både som människa och som hockeytränare. Att se alla grabbar gilla det vi gjorde var en fantastisk glädje. Jag träffade människor som är på en så mycket högre nivå än mig och istället för att spela någon så var jag mig själv. Jag tog in massor av deras kunskap. Jag hade inte bytt den här veckan mot magaluf för allt i världen!

Sen kommer den tråkiga delen vilken jag inte kommer avhandla publikt. Jag blev sjuk.

Efter tillfrisknad hade jag en veckas semester kvar och den spenderade vi på västkusten. Varberg, Göteborg och Grundsund gicks igenom och jag måste säga att det var en av mina bättre semesterveckor i livet.

Efter den här sommaren har jag lärt mig att vara mig själv, uppskatta små saker i livet och leva här och nu. Jag har lärt mig massor om mig själv t.ex. att jag valt rätt yrke. Att jag tänker gå för det till 100 %.

Men nog om det...

Två veckors fysträning är snart över och den stundande ispremiären står för dörren. Jag har längtat, spelarna går och längtar, Hasse våndas (efter att ha sett hans skridskor förstår jag varför) haha. Det är som barn på julafton, vi alla får vara små barn igen.

Det kan liknas vid ett husbygge. Först det tråkiga med gjutningar och grunden. Sen det roliga med byggandet av själva huset. Sen kommer finsnickrandet och inredningen. Först fysträningen. Sen första veckan på is. Sen ska det byggas ett vinnande lag.

Fick brev från skolan idag. Kick-off på måndag. Nu vill det till att man sätter sig ner och planerar så vi hörs.

En glad,
Jimmy