Nej nu ska vi skaka liv i den här satans bloggen igen tänkte jag. Och ni tänker att "det har han sagt förut den där rackarns Jimmy". Men nu är det allvar i orden, känner en oerhörd lust att skriva igen och vill ni vara med och läsa får ni göra det. Är ni helt ointresserade så är det mig ej emot.

För det första har jag nu, 100 år efter alla andra, upptäckt det fantastiska med twitter. Ni finner mig under pseudonymen (ironi) "anderstroem". Så för er som inte får nog av att veta vad jag gör, är eller tycker så är ni välkomna dit. Vem jag nu skulle intressera med mina förehavanden? Inte många skulle jag tro, om ens några.

Vill ni däremot följa någon verkligt intressant och inspirerande person kan ni kolla in mannen under "IKOsoderstrom". En av mina förebilder både vad det gäller mitt yrke och som människa. Fick förmånen att jobba tillsammans med honom en vecka i somras och fick vad man kan kalla en "aha" upplevelse. Läs och njut mina damer och herrar.

Hockey ja. Det är mycket sådant nu. Man kan säga att allt jag tar mig för handlar om hockey den här tiden på året. Det är träningar och matcher sju dagar i veckan. Läget i lagen?
J20 går än så länge osm tåget. Vi leder serien, vi har gjort flest mål, vi har släppt in minst och vi är klara för allettan. Utmaningen är att hålla dessa grabbar på jorden och förbereda dem för det som komma skall.
J18 blandar och ger. Vi vinner matcher som man på förhand känner att vi kan komma att förlora och vi förlorar matcher där vi är det klart bättre laget. Finns mycket att jobba på (århundratets största sportklyscha) samtidigt som vi för ett krig med ett par lag om en plats i allettan.
U16 är en härlig blandning spelare. Vissa som har stora ambitioner och vill mycket medans vissa känns nöjda med att bara vara där och delta. Mitt personliga mål är att de som vill ska få möjlighet att bli så jäkla bra de bara kan och de som är nöjda med att bara vara där ska få vara där, plötsligt händer det... Bredd ger topp, visst var det så?

För tre år sen, när jag var J18 tränare i grannklubben Ormsta HC, drömde jag att en dag få träna Vallentunas juniorer. Jag gick avundsjukts förbi deras stora fina förråd och tänkte att en dag ska jag få sitta där inne. Jag bestämde mig där och då för tre år sedan att jag ska bli en hockeytränare Ormsta kan vara stolta över att ha fått fram. Det började gå bättre och bättre. Folk tvivlade på mig, främst för min unga ålder. För två år sedan fick jag förmånen att träna ett underbart gäng spelare i Ormsta. Vi vann allt och spelade ett spel som tydligen tilltalade Vallentuna. Vid jul, när deras J18 tränare fått sparken, ringde telefonen och jag hade fått den chansen jag drömt om. Men jag kunde inte släppa mina grabbar, så jag bestämde mig för att fortsätta i Ormsta resten av säsongen men samtidigt hjälpa Vallentuna som gick kräftgång. Den säsongen slutade med att vi gick upp i div.1 med Ormsta (som sedemera drog sig ur den serien) och kval till elit med Vallentuna.

Förra året ringde telefonen på höstkanten. Det var Vallentuna Gymnasium, de ville ha mig på hockeygym. Om jag behövde lång betänketid? 2 sekunder. Paralellt med det jobbade jag med Vallentunas U15 lag. Efter fyra år i Ormsta tog jag klivet över till Vallentuna om än som ungdomstränare. Som sedemera under säsongen resulterade i att jag även arbetade som juniortränare ocj ytterliggare ett kval till elit.

Den här säsongen är jag det jag drömde om för tre år sedan. Jag är tränare på hockeygymnasiet, jag är tränare i Vallentunas juniorer/U16 och jag har mina saker i det där stora fina förrådet tillsammans med den bästa tränaren jag någonsin jobbat med.

Vad den här berättelsen slutar? Om man arbetar hårt samtidigt som man bevisar att det man står för fungerar kan man leva sina drömmar. Men det jag egentligen ville komma till är att samtidigt som jag njuter över att ha kommit hit, är jag inte nöjd. Nu blickar jag framåt, mot andra stora fina förråd och andra spännande utamaningar.

Jag är oerhört nöjd över att få jobba i Vallentuna och med de personer som finns där, jag lär mig varje dag. Jag lägger min själ i, och all mitt engagemang på, de här lagen. Men samtidigt jobbar jag varje dag för att det inte ska sluta här. Jag jobbar för att utvecklas, bli bättre och på så sätt få de här nya utmaningarna.

Sensmoralen i den här berättelsen; visst är det märkligt, att när man nått sina drömmars mål får man nya drömmar och nya mål? Att vara med och ta Vallentuna tillbaka till Elit är nästa härliga mål!

Med den lilla storyn avslutar jag dagens bloggande för några timmars sömn innan morgondagens arbete börjar med hockeygym och slutar med seriefinal i Spånga.

På återhörande,
Jimmy