Arbetsbeskrivning:
Offra allt ditt sociala liv. Du hinner inte med din familj, du kan inte umgås med dina vänner.
Betalningen är skrattretande, dina arbetstider är dygnet runt, räkna med sms från arga föräldrar mitt i nätterna, se till att alltid ha telefonen närvarande då du förväntas göra långa utlägg på mail till upprörda och undrande föräldrar.

Du ska samtidigt planera en verksamhet lika uppstyrd som ett mindre företag.
Tycker du att det är jobbigt med tonåringar hemma? Mellan kl 16-23 är du omgiven av 25-30 hormonstinna sådana.

Du kan aldrig vara ledig, och du får aldrig ha en dålig dag eller svackor för då kommer vi ifrågasätta vad du håller på med.

Om laget du coachar vinner så har grabbarna kämpat jättebra. Om ni förlorar så ligger hela ansvaret på dig och vi kommer ifrågasätta ditt sätt att arbeta bakom ryggen på dig.

Jag träffar dagligen personer som mycket väl passar in på beskrivningen ovan.
Det kan vara en Jimmy i Vallentuna eller en Fredde i Täby, en Michan och Carro eller en Mattias.
Varför bemödar jag då mig. Jo för jag blir uppriktigt förbannad när jag hör folk kritisera dessa personer och slänga ur sig påståenden som att "dom bryr sig inte" och "man kan inte ta så lätt på saker och ting"
Jag vet av egen erfarenhet att det värsta som finns är när laget man coachar förlorar, ännu mer lider man med grabbarna eller tjejerna efter en förlust. Man funderar på vad man kunde ha gjort annorlunda och vad man kan göra bättre nästa gång. Samtidigt ska man vara trevlig och glad och bemöta alla runtomkring med ett leende.
Man mår piss innerst inne och är uppriktigt ledsen. Klumpen i magen och tankarna när man ligger vaken i sängen och inte kan sova.

Att vinna är alltid lätt, att lära sig förlora är en annan sak. Att kritisera en tränare när laget förlorar ett par matcher, det gör alla. Men att påstå att tränaren i fråga inte bryr sig ????

Då glömmer man bort alla hundratals timmar tränaren har lagt ner i ishallen, framför datorn, sömnlösa nätter med jobbiga tankar, cuper, fysträningar, utvecklingssamtal, planeringar.

Jag kommer ihåg alla tränare jag hade under min aktiva speltid, dom har gett mig värderingar och kunskaper som jag bär med mig resten av livet.

Kan en tränare vinna matcher åt laget ? Enligt mig kan han inte det.
Tänk efter själva. 2 tränare i båset, 20 spelare på isen. Självklart är tränares jobb att driva på och få ut det mesta av spelarna, men det är spelarna själva som bestämmer sig föra att göra jobbet på plan. Låt mig ta ett exempel. Tränaren står som vanligt och försöker driva på alla spelare att göra sitt jobb, fraser som "Gör jobbet hårdare" "Ni måste ta i mera i närkamperna" "Högre tempo nu" o.s.v.
Eller en spelare som i periodpausen ställer sig upp framför gruppen och säger "Nej fan, nu räcker det!! Jag ska jävlar i mig täcka skotten med ansiktet och göra mitt jobb tills ni får bära mig av banan" Om sen spelaren i fråga täcker ett skott som träffar mellan skydden och gör
förbannat ont. Känslan den spelaren har när han åker av banan till ljudet av alla medspelares klubbor smattrande i sargen den är obeskrivbar. Det är sånt som gör att gruppen vänder på matcher och börjar vinna igen.
Till alla er spelare som har en tränare som offrar allt för dig och ditt lag.
Det finns bara en sak som driver dessa tränare och det är eran bekräftelse på att han gör något bra. Så visa lite stake och tala om för din tränare att du gillar det han gör för dig och ditt lag. Speciellt när det går lite tungt.
Att få se glädjen och inspirationen i spelarens ögon, det är det som driver en tränare framåt.
Knyt näven och bestäm dig föra att hjälpa honom med hans jobb att driva ert lag framåt.