Man klagar allt för ofta på det som är dåligt, och berömmer allt för sällan det som är bra. Så nu ska jag ta tillfället i akt att göra så. Det må kanske vara ointressant för den stora massan, men i den sekt vi kallar hockey kanske det kan vara intressant. I alla fall om man har en randig tröja och syn.

Det är ingen hemlighet vad jag tyckt om domarstandarden i vår serie i synnerhet, och i övriga sverige i allmänhet. Det har jag med all önskvärd tydlighet basunerat ut i såväl korridorer som i mejl, brev och blogginlägg. Med den baktanken att det kasnke skulle komma att bli bättre, från båda parter. En kväll brann det, och för det fick jag betala 500 kronor. Jag kan väl säga som så att det var 500 väl värda kronor. Men i grunden har jag en positiv syn, att vi kan lösa de här problemen tillsammans, För jag inser också att vi kan ändra på oss i många fall.

Nu är jag både brydd och oroad. Domarinsatserna efter jul har i mångt och mycket varit klockrena, nästan lite för bra. Jag vet inte om de gått en kurs i social kompetens eller i ledarskap. Numera går det bra att både resonera och visa känslor utan att få vare sig utvisning, matchstraff eller böter. Vi tar ett exempel:

Segeltorp borta, en fredagskväll. Matchen är jämn och kraftfull. En av våra spelare får en klubba över halsen som domaren inte ser. Vi skriker som galningar, grabbarna slår med klubborna i sargen. Domaren väljer att låta spelet gå, utan att blåsa och ge oss en tvåa. I närmaste avblåsning åker han fram till båset, ber vänligt men bestämt att vi ska lugna oss. Han tar Hasse till sidan, förklarar att han förstår att vi visar känslor men att vi kan dämpa oss en aning. Sen fortsatte spelet.


I många matcher finns sådana exempel. Det här gjorde att en respekt skapats, åt båda håll. Inte en tia delades ut, trots lite snack och visade känslor. Domaren tog det han skulle, och förklarade för spelarna varför och varför inte. Nu vet jag inte vad han heter, men han ska ha en stor eloge. Sådana domare ska få chansen högre upp. Ett till exempel:

Värmdö hemma. Huvuddomaren är i mångt och mycket usel i mina ögon. Efter att vi fått vår femte tvåa, och Värmdö fortfarande har noll i den kolumnen ber jag att få prata med nämnde domare. Det går naturligtvis inte, men linjedomaren säger "jag vet det Jimmy, jag har också sett det, jag ska prata med honom". I tredje perioden får vi helt plötsligt tre powerplay som vi förtjänar.

Visar i mina ögonon på en stor spelförståelse hos linjeman Hultin som påkallar detta för den domare utan huvud.

Jag skulle kunna dra ett par exempel till, men ni har förstås förstått poängen. Domarna har antingen blivit tillsagda, eller förstått själva. Jag hoppas innerligt att det inte blir en förändring, utan fortsatt förbättring. Det är fan så mycket roligare att spela om domaren är med i matchen, tillåter känslor och visar en pondus spelarna får respekt för. Det går faktiskt att förtjäna respekt, man behöver inte alltid sätta händerna i sidan. Sug åt er, randiga. Det är inte ofta ni kommer få höra Anderström på ett tydligt sätt hylla domarkåren. Det finns såklart undantag som bekräftar den nya regeln, men överlag har det varit mycket bra.

***

Vi fortsätter på domarspåret. Jag är beredd att göra en så kallad pudel. Ni vet en sån där som politiker gör när de helt plötsligt inser sitt fel, och ber om ursäkt. Jag vill ändra mig i fallet; domarna i division 1. De varslade för strejk i höstas, och jag sågade det med en motorsåg som sällan skådats. Kallade dem giriga och idioter. Nu vill jag be om ursäkt och ändra mig helt och hållet, är det okej?

De ville ha förhöjd ersättning, jag förstod inte varför. De är ju så dåliga att de knappt är värd en korv efter matchen. Nu vill jag ändra det också, jag tycker dem är bra. Jag vill också ändra mig i pengafrågan. De åker land och rike runt, dömmer säkert tre matcher i veckan, i ett klimat man kunde vara utan. Det står tränare, sportchefer, spelare och ibland ordföranden och skriker på dem. De är tre kvällar i veckan borta från barn och familj, för att göra helt okej batalda spelare och tränare nöjda. För det får huvuddomarna 1300 kronor, och linjemännen 650. ni kan ju själva räkna ut, det blir inte mycket kvar på en vecka efter skatt.

Visserligen är 1300 kronor helt okej, men då kan man ställa det i relation med vad domarna i J20 division 1 tjänar, nämligen 1050. En del klubbar slog ifrån sig med att de inte har tillräckligt mycket publik på matcherna för att ha råd med en höjning. Har jag missat något? Sen när kan man lasta domarna för utebliven publik? Man får vara lite storsint här, och fatkiskt se med öppna ögon på vad domarna faktiskt gör för sporten.

En käns riskkapitalst sa en gång något bra. När han löneförhandlade frågade han vad vederbörande ville ha i lön, denne sa då 2 kronor. Han sa då, du får 2,50. Löntagaren blev såklart nöjd och glad, vilket ledde till att han gjorde ett bättre jobb. Jag gillar synsättet, jag tror också på det. På slutet tycker jag till och med att domarna är värda det.

***

Är jag för positiv inställd? Möjligt. Men som jag började. Jag ger skit när skit ska ges, jag är heller inte sen att berämma när beröm är befogat. Enligt mig är så fallet just nu, efter jul.

***
Bagdad Bob, vad gör han nuförtiden?

***
I övrigt lyssnar jag på Mando Diaos nya album Infruset. De tolkar Gustaf Frödings texter på ett musikalist plan. Jag har läst en del Fröding, och det är minst sagt melankoliskt och tungt. Man märker med all önskvärd tydlighet att han har haft problem med diverse psykiska åkommor. Ingen kan skriva sådana texter, och bli trovärdig, om man inte varit där nere och vänt. Tro mig, jag vet. Det är svart som natten, men på något vis också upplyftande. Mando Diao gör det fantastisk bra, att med musik ackompanjera en tung, dyster peoesi är genialt. Sången är trovärdig, stämningen vlir tryckt, laddad och allt annat än tråkig.

***

Läser om Nora som inte fick human hjälp på en psykisk klinik i Enköping. Jag blir bestört och ledsen. Men det tar vi i ett separat inlägg, jag har en del att säga i ämnet. Vi får se när jag orkar ta mod till mig och berätta, men det kommer tids nog. Jag känner att tiden snart är mogen. Förövrigt skulle jag vilja kastrera den där jävla Gefvert med en rostig sked.

***
Fortsätter skriva och leva. Vill någonstans ha utmaningar, jag hoppas det kan komma ett par inom kort. Skulle framförallt vara kul att få skriva någonstans, prova om man kan. Jag både vill och vågar nu, tackade nej när chansen dök upp tidigare. Som jag sagt är det en dröm jag har, att få skriva till en större publik. Ni som läser mig, och ger beröm, är jag evigt tacksam till. Det ger en glöd och energi som är ovärdelig. Jag är också benägen att handskas med kritik, så man utvecklas.

***

Nöjer mig där, nu fick jag i alla fall skriva av mig lite. Alltid befriande, även fast jag har tusen saker jag vill förmedla, är det lilla väldigt skönt. Blandar tungt och lätt, så som jag är i allmänhet.