Imorgon ställer jag mig för första gången i ett bås där Hammarby, eller Bajen Fans, står på andra sidan. Jag ska inte ljuga och säga att det inte känns speciellt, för visst kittlar det lite extra att för första gången göra allt för att Hammarby ska förlora. Eller kittlar kanske är fel ord, det känns annorlunda.

Jag har fått en del frågor om hur det känns, hur er kommer kännas och hur jag tänker. På något vis kan jag tycka att det är banalt, vi pratar inte elitserien här utan en träningsmatch med ett J20 lag. Samtidigt som jag vet att jag kommer tycka det är lite häftigt imorgon när jag ser det sär märket på deras bröst.

Pappa till exempel tycker att jag ska förlora med flit, något jag aldrig kommer att göra. Jag jobbar för Vallentuna, jag älskar de grabbar jag har förmånen att coacha och jag känner inte att det behöver vara en motsatts i att på sin fritid älska Hammarby som förening.

Som alla vet betyder Hammarby och speciellt supporterföreningen Bajen Fans oerhört mycket för mig. Jag har under 8 års tid jobbat ideellt för Bajen Fans för att utveckla föreningen på alla sätt och vis. Samtidigt som jag har träffat mycket folk som har fått mig att utvecklas och skratta. Det går inte att komma ifrån, därför känns det trots allt lite speciellt. Ja, det pirrar lite i bäret.

Imorgon klockan 10.30 kommer jag för första gången tvingas göra allt för att Hammarby ska förlora, det ska bli roligt på något sjukt sätt. För jag vet att vi kommer älska varandra efteråt.

Jimmy