Visst är det här med arv, tradition och intressen lustigt? Jag har min pappa att tacka för mycket av det jag fått vara med om och bli en del av. Så tror jag det är med många killar, men jag tror många också glömmer bort vad som faktiskt fostrat dem.

Det var pappa som tog mig med till Söderstadion. Första gången var -93 och av det minns jag inte mycket. Andra gången var -98, jag förstod nog inte då hur det skulle komma att forma mitt liv. Jag minns att året innan fick några sv mina kamrater mig att börja hålla på Djurgården, även farfar låg på i den frågan. Men då tog pappa mig med till Söderstadion den där höstkvällen 1998, vi mötte Halmstad hemma...

Jag minns så väl känslan när jag såg strålkastarna från bilen, jag minns känslan att gå in på Söderstadion. Jag minns hur jag satt och rös i 90 minuter av klackens sånger. Jag visste där och då att det här var mitt lag, jag ville bara tillbaka. Oavsett degradering eller de tuffa tider jag fått vara med om vill jag inte byta för allt i världen. Hammarby är större än så, och jag står i ständig tacksamhetsskuld till pappa för den där Septemberkvällen 1998.

***

Pappa har ett stort sportintresse, ett spår han fick in mig på. Han fick mig att börja spela hockey, och det är jag oerhört tacksam för. Jag var lite för lat som spelare, tyvärr. Men jag skulle komma att bli tränare istället och där är han min största supporter. Han har alltid stöttat mig, alltid hjälpt mig på min väg som hockeytränare.

Jag har alltid fått hjälp, alltid blivit vägledd eller stöttad av pappa. Visst har vi haft våra duster, det är nog sunt. Trots allt som hänt, vad jag än gjort har du ändå funnits vid min sida. Det är något som jag aldrig kommer kunna tacka dig tillräckligt mycket för.

Jag kommer kämpa tills jag dör för att bli något du kan vara stolt över. Jag vill att du ska kunna sitta på hemmet och säga till Olle: "Det där är min grabb!". Jag vet att jag inte alltid är bra på att visa hur mycket jag uppskattar allt du gjort för mig, men nu berättar jag för hela världen hur jävla bra du är.

Visst är det fantastiskt hur arv, intressen och tradition formar oss. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta liv, jag vill gå på Hanmarby, jag vill träna och och jag vill kunna sitta och titta på Premier League lördagseftermiddagar. För det har jag dig att tacka, pappa.

Jag tror många glömmer vem eller vilka som gett en allt. Jag tror många är jävligt dåliga på att säga och visa det. Men hur tackar man någon ordentligt för 23 års hjälpsamhet? Det går nog inte.

Oavsett vad, så älskar jag dig Pappa. Det spelar ingen roll vad vi tar oss för i framtiden, du är för alltid bäst i världen.

Glöm aldrig var du kommer ifrån,
Jimmy