Jag har några trogna, och nu var det ett tag sedan sist. Anledningen till det är mycket enkel, jag har haft mycket att göra och inte riktigt hittat något jag vill skriva om. Då kan det gå ett par dagar emellan varven.

 

Det roligaste som hänt sedan sist är nog att jag i lördags tog mig ända ner till Södertälje för att se på hockey. Anledningen till att jag åkte fem mil söderut var att Oskarshamn var på besök i Scaniarinken. De som känner mig vet att jag har en bekant som tränar Oskarshamn, och att se live vad han åstadkommit kittlade. Jag har haft förmånen att träffa honom vid ett par tillfällen, och dessutom fått möjligheten att jobba med honom under två år i Furudal. Få människor har haft en sådan inverkan på mitt hockeytränande som Fredrik Söderström, vilket kan tyckas märkligt då vi endast träffats korta perioder. Men det finns fortfarande människor i den här världen som är ödmjuka, tar hand om yngre, vill lära ut och dessutom gör det på ett sånt sätt så man bara känner glädje.
Det finns ett par till som gett mig det, och för det är jag oerhört tacksam.

 

Så det var spännande att äntligen få se detta Oskarshamn live. På något sätt var det härligt att konstatera en sak, allt som Oskarshamn sagt att de står för vad det gäller ishockey såg man på isen. Det finns många lag som säger att vi ska göra si, vi är så men vid en närmare anblick faller den illusionen platt. Oskarshamn spelade med fart, kraft och en härlig lust. I andra perioden malde man ner SSK, man kombinerade sig in på mål, man sköt, och man forcerade. Det ska sägas att SSK stod upp bra, och att matchen som sådan blev väldigt underhållande och trevlig att se på. Oskarshamn kommer sannolikt åka på en del nederlag, men man kan stå stolta över att man lever upp till det man sagt att man vill. Det tror jag kommer gynna dem längre fram, och spelarna kommer bli bättre utav det.

 

En annan trevlig överaskning var att Johan Schillgard var på matchen. Som av en slump fanns en av de andra tränarna jag verkligen lärt mig mycket av på samma plats. Ett mycket trevligt återsende. Vi småsnackade lite med den alltid så underhållande Söderström innan dem klev på bussen för fyra timmars bussfärd tillbaka till den småländska idyllen. Jag och Johan tog en sväng i stan, förövrigt är "Linköpingssonen" en mycket god bilförare i innerstan, pratade om det mesta och Johan hade vänligheten att skjutsa mig ända hem till Vasastan och Surbrunnsgatan.

 

Jag har träffat många tränare i mina dagar, och många av dem är arroganta och "jag vet bäst" typer. Inte speciellt intresserade att lära en ung och hungrig kille nya saker. Och framförallt inte intresserade av att lära sig nya saker själva. Det här är två exempel på elittränare på allra högsta nivå som gör tvärtom. Tar sig tid, ger sin syn, ger tips och får en att känna sig sedd.

 

Sensmoralen i det här inlägget; är du bra? Dela med dig av din kunskap. Det tjänar framtiden på.