Bilder ur mitt liv
Nu ska du se på fan. Tänkte visa dig ett par bilder bloggen, det är du inte bortskämd med. Tyvärr. Jag vet, jag är alldeles för dålig på att visa mina bilder, men det är i mångt och mycket för jag aldrig tar några förstår du. Men här kommer det ett par, från sommaren och framåt. Vi får väl se om du uppskattar det.
Åkte upp till furudal, jobbade med Fredrik och Schillgard. Många nya vänner, många härliga minnen, många skratt.
Förra året, jag i mitten av klungan. Grabbarna med vattenflaskor. Söderström skrattade gott.
Resultatet, men det bjuder jag på.
Mellan veckorna i Furudal tog jag tre dagars semester. Firade midsommar i Leksand. Utsikten från fönstret kunde varit sämre.
Hade ingen aning om hur det skulle vara, trots att Fredrik förvarnat om mycket folk. Det var mäktigt. Träffade nya människor, en ska komma att bli en god vän. Underbar helg.
Påväg från tåget till ishallen. 07.15. Hockeygym. Den här naturen gör den promenaden lite lättare. Kylan, daggen, solens glittrande spel över ängarna.
Så kan det se ut när jag lever bloggen. Visst ser det ganska trevligt ut? Men ibland känns det såhär.
Kommer hem, fyra veckors semester. Flyttar in på Surbrunnsgatan, Vasastan. Här bor jag, inte stort men acks så trevligt. Tack Cajsa!
Stor del av semstern tillbringas här, på världens finaste plats. En plats farfar byggde med sina bara händer, ensam. Numera vilar han tryggt en bit längre fram. Jag älskar dig, jag saknar dig.
Såhär kunde det också se ut, ofta tillsammans med min käre vän och vapendragare John. En person som betyder oerhört mycket.
Sista stoppet på semestern, Halmstad borta med systern min. 100 mil, noll poäng. Örjans Vall är mysig, men jag vet inte... Är det så här vi vill ha svensk fotboll? (Längst upp till vänster i "hagen")
Tillbaka till jobbet, och gymmet. Kändes direkt att grabbarna är mer sugna iår, mer laddade.
Tillbaka på kontoret. Tillbringar mer tid här under Augusti-April än någon annanstans. Visst, det är slitet, stökigt och nött. Men jag gillar det.
Som sagt, stökigt var ordet. Jag vet inte vad som gör det, men jag har en aning om att Hans gillar oorganiserat kaos. Materialarna, som vi delar rum med är inte alltid så förtjusta. Men vafan, vi hittar ju det vi ska.
Tillbaka på isen, en härlig känsla. Hårt arbete, både på och av. Som Hans sa häromdagen "När du är juniortränare får du fixa allt". Kanske ska jag blir konståkningstränare? De sitter mest på bänken och myser.
Porten till himlen, dörren till drömmar och gemenskap. Söderstadion, vårt hem och platsen i våra hjärtan. Här är jag mer än gärna, var så även under hösten.
Kungen kom hem. Han sprang, slet och kämpade. Han ville någonting. Jag fick gåshud, han fick de hyllningar han förtjänar. Tyvärr kom han försent, nästa år då jävlar!
Såhär kan det gå om man låter fönstet stå öppet när man sover. Ska sägas att jag bor en trappa upp, ett sjuhelvetes sikte. Snorungar.
Att stå på alla fyra klockan 4 en fredagsnatt kan tyckas härligt, men fan inte om man ska skura ägg.
Snorungar.
Snorungar.
I eftermiddag är det premiär för det här. J20 borta mot Bajen Fans. Som jag har längtat, så in i helvete roligt ska det bli. Återtåget ska inte spåra ur iår.
***
Så kan det se ut när jag lever bloggen. Visst ser det ganska trevligt ut? Men ibland känns det såhär.
Då är det tur att det alltid finns sånna här.
Tack för visat intresse, det kommer mera i sinom tid.
Jimmy
Kommentarer
Trackback
