Jag kommer aldrig att förstå.
Nu känner jag för lite terapi, då kommer jag hit till min kära, som jag gjort sen jag fick min downperiod förra året.
Jag mår bra, känner mig på hugget sånär som på att jag inte kan sova på nätterna men det ska vi förhoppningsvis göra något åt. Hockeyn känns fruktansvärt bra, vilket såklart är kul.
Men; jag är mycket känslor. Jag försöker att tänka klart men när känslorna tar överhanden så är det svårt. Ibland känner jag mig missuppfattad, vilket gör mig otroligt ledsen. Mitt enda uppsåt här i världen är att vara en skön, rolig och positiv människa som sprider glädje, är behjälplig och har ett gott uppsåt med allt.
Ibland känner jag mig ensamast i världen, ibland oerhört jävla jätteglad. Finns där inget mellanting?
Jag har ett mål och det är att bli framgångsrik inom den bransch jag nu jobbar i. Men det är inte allt, jag vill ha människor runtomkring mig som ger mig energi och som vill ha min energi. Det finns en person på den här jorden som gör mig oerhört glad. Den personen vill jag alltid ha med mig. Oavsett vad.
Om jag fick vrida tillbaka klockan så skulle jag nog göra det, till den tidpunkten där allt blev fel. Nu har jag facit, jag vet vad jag skulle göra annorlunda. Å andra sidan så vet jag vad jag ska göra annorlunda i samma situation om den uppstår igen. Det gör mig stark. Det ger mig hopp.
Ni ska inte tro att jag mår dåligt, för det gör jag verkligen inte. Det är bara vissa saker som stör mig och som gnager i mig. Att skriva får mig att få ut tankarna, rensa och förstå. Reflektera och tänka klart.
Mycket ska man gå igenom innan man är klar, gäller bara att få alla bitar på plats. Allt är inte guld och gröna skogar, även fast man hoppas att de rosa molnen alltid ska hämta en på morgonen när man vaknar eller på kvällen när man går och lägger sig.
Nu kämpar jag vidare, skänker en tanke till er som också kämpar. Jag har ju trots allt världens bästa jobb och fantastiska människor runtomkring mig!
Hockeygym och möten imorgon, så god natt!
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Jimmy
Jag mår bra, känner mig på hugget sånär som på att jag inte kan sova på nätterna men det ska vi förhoppningsvis göra något åt. Hockeyn känns fruktansvärt bra, vilket såklart är kul.
Men; jag är mycket känslor. Jag försöker att tänka klart men när känslorna tar överhanden så är det svårt. Ibland känner jag mig missuppfattad, vilket gör mig otroligt ledsen. Mitt enda uppsåt här i världen är att vara en skön, rolig och positiv människa som sprider glädje, är behjälplig och har ett gott uppsåt med allt.
Ibland känner jag mig ensamast i världen, ibland oerhört jävla jätteglad. Finns där inget mellanting?
Jag har ett mål och det är att bli framgångsrik inom den bransch jag nu jobbar i. Men det är inte allt, jag vill ha människor runtomkring mig som ger mig energi och som vill ha min energi. Det finns en person på den här jorden som gör mig oerhört glad. Den personen vill jag alltid ha med mig. Oavsett vad.
Om jag fick vrida tillbaka klockan så skulle jag nog göra det, till den tidpunkten där allt blev fel. Nu har jag facit, jag vet vad jag skulle göra annorlunda. Å andra sidan så vet jag vad jag ska göra annorlunda i samma situation om den uppstår igen. Det gör mig stark. Det ger mig hopp.
Ni ska inte tro att jag mår dåligt, för det gör jag verkligen inte. Det är bara vissa saker som stör mig och som gnager i mig. Att skriva får mig att få ut tankarna, rensa och förstå. Reflektera och tänka klart.
Mycket ska man gå igenom innan man är klar, gäller bara att få alla bitar på plats. Allt är inte guld och gröna skogar, även fast man hoppas att de rosa molnen alltid ska hämta en på morgonen när man vaknar eller på kvällen när man går och lägger sig.
Nu kämpar jag vidare, skänker en tanke till er som också kämpar. Jag har ju trots allt världens bästa jobb och fantastiska människor runtomkring mig!
Hockeygym och möten imorgon, så god natt!
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Jimmy
Kommentarer
Trackback
