Nu har jag försökt sova i två timmar utan att lyckas. Förstår inte, försökt med allt! På det ska jag upp klockan sju för att ha lektion i hockey. Jag förstår inte hur jag lyckas varje torsdag. Ska försöka en vända till men om det inte går får jag helt enkelt vara uppe, i och för sig inte mer med det. Värre saker har ju hänt i världen än att en hockeytränare fått vara uppe hela natten.

Vad är grunden till mina sömnproblem? Vet inte. Förmodligen för att jag inte kan slappna av ordentligt, oron för att försova sig är en bidragande orsak.

I övrigt kallar söderstadion imorgon. Det sak bli roligt.

Jimmy

Ja vad ska man säga? Jag tänker inte hammra in att fotbollen dog igår. Jag tänker bara fördömma de två individer som förstörde matchen för övriga åskådare. För att få bukt med det här problemet måste det straffas på individnivå, klubbarna kan inte göra mer än vad de idag gör.

Fotbollen lever, och den ska fortsätta att sprudla. Den som ger oss så mycket, så mycket glädje. Jag lever för min klubb och runt min klubb. För en positiv och levande läktarkultur. Det hjälper inte att ta bort ståplats, strypa de fans som står där varje match. Man ska komma ihåg att de som gör sådana här saker inte är mer än 16-18 år och bara jävligt korkade. De är inte med i någon firma.

Att slå fast att fotbollen dör varje gång hjälper inte. Den positiva kraft som sköljer in över svensk läktarkultur kommer i slutänden att stå som segrare.

Det som händer utanför arenan lägger jag inga värderingar i, jag ser bara det som händer på läktaren och bryr mig endast om det. Det är inte farligt att gå på fotboll som många i media vill göra gällande.

Världens dummaste skåning bars ut 19.40 igår från Swedbank Stadion, han kommer få sitt straff, han kommer inte tillbaka. Låt oss hädanefter stå på våra läktare, sjunga älska såsom hata. Leva kulturen fullt ut men göra det med värdighet och respekt.

Tycker jag,
Jimmy

Var den ska publiciseras vet jag ej men jag slänger upp den här...

Hej Jimmy, jag vill göra en intervju med dig angående ditt unika jobb. Fulltändigt namn?
Nils Jimmy Anderström.

Ska jag kalla dig Nils?
Haha, nej helst inte. Mitt tilltalsnamn är Jimmy så det får du kalla mig.

Jag har förstått att du har ett ganska ovanligt jobb, vad är det du jobbar med?
Jag vet inte om det är så ovanligt. Men jag jobbar som hockeytränare på heltid.

Men du är endast 21 år, då är det ovanligt att ha det som heltidsyrke?
Ja det stämmer i och för sig. Man kan säga att hårt jobb och noggranhet har lönat sig.

Vad har du för uppdrag just nu?
Jag är instruktör på hockeygymnasiet i Vallentuna samtidigt som jag är tränare tillsammans med Hasse Persson i Vallentunas J18 och J20 lag. På det är jag ansvarig för Vallentunas A-pojkar med 96orna i fokus.

Mycket hockey förstår jag, hur har du tagit dig såhär långt på så kort tid?
Ja vad ska jag säga? Jag började som tränare när jag var 16 år. Hade väl vissa positiva egenskaper som spelare men var lite för lat för att träna själv. Så jag kände att jag hade mer att tillföra som tränare och började i Ormsta som är en farmarklubb kan man säga till Vallentuna. Där tog jag hand om deras 92 lag tillsammans med en fantastisk tränare vid namn Christian Subäck. Vi tog det laget från noll till att vara bland det bästa i Stockholm, samtidigt som många spelare tog sig vidare upp på elitnivå som junior. Efter två år där gick jag upp i Ormstas J18 som jag andra året förde till serieseger i division två med efterföljande kval till division ett. Vallentuna fick upp ögonen för mig och så har min karriär bara fortsatt uppåt.

Jag förstår att resultat är viktigt för att ta sig uppåt i den här branschen?
Ja det är ju en resultatfixerad bransch. För mig är det viktigaste resultaten att producera och utveckla spelare. Samtidigt har det hjälpt att vi varit så framgångsrika i de lagen jag tränat. Nu senast har jag ett elitkval med Vallentunas J18.

Hur gick det till när gymnasiet fick upp ögonen för dig, trots din unga ålder? Lärara brukar ju ha några år till på nacken.
Ja jag har ju 15 högskolepoäng i ämnet coaching och ledarskap så helt utan utbildning är jag inte. Men de ringde en dag i september förra året och frågade om jag var intresserad och jag sa självklart ja. Efter några möten så hade de bestämt sig, de ville att jag började direkt och jag tackade ja. De sa att de hört mycket gott om mig från många olika personer och efter att de hört min filosofi så var det ingen tvekan sa dom. Smickrande såklart.

Du har ett förflutet på skolan, hur fungerar det?
Haha ja jag tog studenten därifrån för tre år sen, så jag är nu kollega med många utav de lärarare jag själv hade som elev. Jag tycker bara det är roligt, och det gör dom också.

Imponerande meritlista för att vara så ung, vad stöter du på för problem?
De största problemen jag stöter på är alla som tror att jag inte kan någonting för att jag är så ung. Till dem brukar jag säga att de ska komma ner och titta på någon träning eller match. Jag bjuder till och med in dom i omklädningsrummet ibland när jag har genomgångar inför matcher för att visa att jag trots min ålder faktiskt har kunskap kring det här ämnet, hockey.

Ja vad har du för styrkor och svagheter?
Min absolut största styrka är att jag är lyhörd och ödmjuk inför min framitd. Jag lyssnar alltid på folk, sen om jag tycker det är bra eller inte, spelar ingen roll. Jag lär mig nya saker varje dag. Sen upplever jag mig själv som en nyskapar och kreatör. Jag försöker alltid utveckla tränaryrket och hur jag på bästa sätt kan få mina spelare och laget att bli bättre, för det är därför jag håller på. Helst vill jag ju att andra ska säga vad mina styrkor är haha.
Svagheterna är väl att jag kan bli lite väl engagerad i det jag gör och glömma det runtomkring som planering, men det är något jag ständigt försöker förbättra.

Vad är dina mål som tränare?
Mitt mål är just nu att utveckla Vallentuna till norra stockholms bästa juniorklubb igen. Vi har startat resan och jag är glad att få vara med på den. Långsiktigt mål är väl att ta mig hela vägen till elitserien, jag ska i alla fall göra allt och bevisa att jag är bra nog för att få en chans i framtiden.

Det är ju en riskabel bransch att jobba i, är du inte rädd att stå där med tomma händer?
Självklart är alla rädd om sitt jobb, är inte du? Så länge jag känner att det jag gör är bra så tänker jag inte i de banorna. Den dag jag känner att ingen vill ha mig längre så är det väl dags att fundera på att byta jobb.

Hur mycket tjänar du som ung tränare?
Jag vill inte gå in på några siffror men så fett är det inte, haha. Jag har ett upplägg i mitt kontrakt som gör att jag tjänar mer när det är mer att göra. Så under sommaren ska jag jobba på klubbens golfbana för att dels för att ha något och göra och dels för att tjäna lite extra.

Du brinner verkligen för det här, jag önskar dig all lycka i framtiden. Sista frågan, den obligatoriska; vad önskar du dig mest av allt just nu?
Tack. Ja, vad sak man svara på det utan att det låter klyschigt? Att må bra är för självklart. Jag önskar att Hammarby går upp i allsvenskan.

Hammarby idrottsförening, Stockholm, Södermalm.

Det finns kärlek som kommer, det finns kärlek som går. Det finns känslor utav eufori, klimax och saknad. Det finns känslor av ångest, av glädje och av sårbarhet. Ensamheten kan kännas påtaglig, känslan av att inte uppnå något.

Men när jag kliver in på söderstadion känner jag bara glädje, gemenskap och lycka. Oavsett hur jag mår innan och efter så är det en längtan i mitt bröst varje matchdag. Oavsett om vi möter Villareal eller Åtvidaberg, det är vi som är Hammarby.

Du har gett mig glädje, du har gett mig sorg. Men du har gett mig allt.

Är det därför jag älskar dig så?
http://youtu.be/lrazFbxQWRA

Ikväll är det dags att visa att ni menar allvar. Åtvidaberg hemma måste vinnas för att vinna serien, och vi SKA vinna superettan iår.

Annars då Jimmy? Hur är det?
Jo det är upp och ner. Så som det ska vara antar jag. Jag har mycket, men jag saknar en del. Men jag måste njuta av det jag har istället för att springa runt och sakna det jag inte har. Hur ska man annars bli lycklig?

Lägger snart upp en intervju jag gjort.

Jimmy

Nu känner jag för lite terapi, då kommer jag hit till min kära, som jag gjort sen jag fick min downperiod förra året.

Jag mår bra, känner mig på hugget sånär som på att jag inte kan sova på nätterna men det ska vi förhoppningsvis göra något åt. Hockeyn känns fruktansvärt bra, vilket såklart är kul.

Men; jag är mycket känslor. Jag försöker att tänka klart men när känslorna tar överhanden så är det svårt. Ibland känner jag mig missuppfattad, vilket gör mig otroligt ledsen. Mitt enda uppsåt här i världen är att vara en skön, rolig och positiv människa som sprider glädje, är behjälplig och har ett gott uppsåt med allt.

Ibland känner jag mig ensamast i världen, ibland oerhört jävla jätteglad. Finns där inget mellanting?

Jag har ett mål och det är att bli framgångsrik inom den bransch jag nu jobbar i. Men det är inte allt, jag vill ha människor runtomkring mig som ger mig energi och som vill ha min energi. Det finns en person på den här jorden som gör mig oerhört glad. Den personen vill jag alltid ha med mig. Oavsett vad.

Om jag fick vrida tillbaka klockan så skulle jag nog göra det, till den tidpunkten där allt blev fel. Nu har jag facit, jag vet vad jag skulle göra annorlunda. Å andra sidan så vet jag vad jag ska göra annorlunda i samma situation om den uppstår igen. Det gör mig stark. Det ger mig hopp.

Ni ska inte tro att jag mår dåligt, för det gör jag verkligen inte. Det är bara vissa saker som stör mig och som gnager i mig. Att skriva får mig att få ut tankarna, rensa och förstå. Reflektera och tänka klart.

Mycket ska man gå igenom innan man är klar, gäller bara att få alla bitar på plats. Allt är inte guld och gröna skogar, även fast man hoppas att de rosa molnen alltid ska hämta en på morgonen när man vaknar eller på kvällen när man går och lägger sig.

Nu kämpar jag vidare, skänker en tanke till er som också kämpar. Jag har ju trots allt världens bästa jobb och fantastiska människor runtomkring mig!

Hockeygym och möten imorgon, så god natt!

Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.

Jimmy

Jag bommade alla kvartar i NHL utom en. Så jag skiter i semin, känner inte att jag har något att tillföra där.

Annars rullar det väl på i all hast. Hade en otroligt trevlig lördagskväll. Försovning på söndagen, hasta iväg till söderstadion för att se Bajen för en gångs skull spela riktigt trevlig fotboll och slå tillbaka VSK med 3-1.

Hockeyn, ja vad ska man säga? Sverige viker ner sig i tredje. Pinsamt dåligt men det här unga laget kommer bli bra på sikt och ta många "erövringar".

Annars är den stora frågan vad som är viktigt och vad som inte är det? När ska man släppa och när ska man hålla fast? När är det försent? Stora frågor som aldrig tycks få något svar. Men vet ni vad? Vi kämpar!

Hörs då,
Jimmy

Jocke L: Jag hörde att Lulle köpt en ny jacka, en sån där fjällräven. Åååååh han har smooooooths!

Jimmy