Jag ber, med de vänligaste ögonen jag har, om er mina kära läsares ursäkt. Jag har inte skrivit på ett bra tag, det är inte okej. Ni är inne här fortfarande enligt statistiken, och jag kan inte ens leverera ett litet inlägg. Skämmes ta mig faen.

Men, jag är hockeytränare till yrket. Jag har slitit som ett djur senaste veckorna, det kommer läggas upp en liten snabbversion av dessa veckor imorgon. Det lovar jag! På heder och samvete osv.

I övrigt spritter och bubblar det av fotbollsabstinens i min något för tillfället otränade kropp. Att få tåga in på södertälje arena den 11 april kommer bli magiskt. Att se Hammarby anno 2011 kommer bli en fröjd. Bortapremiär har blivit en tradition för mig och min käre far. Oavsett om vi det varit Ljungskile, Elfsborg, Ängelholm eller i detta fall inom SLs tröga nät. PL, Lal, SA, B1 osv är inget mot S1. Äkta genuin fotbollskultur ute på den härliga svenska landsbygden, och på betongklumpen jag älskar.

Att åka tåg är trevligt. Att leda ett hockeylag det bästa som finns. Ville bara få det sagt såhär på natten då man trots utmattning ligger och njuter av en helg fylld med de grabbar jag i alla väder står bakom; Vi är ett lag, jag sitter inte på en piedestal (stavning på den?) och tror jag är "the shit". Jag är en av er, en av killarna. Vi har gjort det här tillsammans med ett ständigt (nästan i alla fall) leende på läpparna. Vi är proffsigare, mer mogna, mer nyfikna och törstiga på nya kunskaper allihopa inklusive undertecknad. Det är det som gör oss till en grupp hockeyspelare och tränare som kommer att gå långt.

Jag talar i föregående stycket om VBK 96. Mer om själva turneringen kommer under morgondagen, hav tålamod.

Blev mer än jag tänkt från början, kan inte sluta skriva när jag kommit in i "flowet". Som en bra match, man vill inte sluta spela, inte sluta trycka på rätt knappar.

Ha lite sömn, sen är det på ett igen bara!
Jimmy