"Dom säger att staden blivit tyst och ful och öde älskling, att det kommer bli en lång kall vinter. Jag har lärt mig att saknaden är värst..." Den texten sjöng kent om vintern 2002. Om Berg visste hur rätt han skulle ha om vintern 2011.

Vintern har tagit ett sista(?) starkt, kyligt grepp om våra kroppar. Jag längtar till våren, när dunjackan byts mot stickat. När pucken byts mot boll. När söderstadions läktare återigen gungar. Jag längtar så till premiären, helvete vad den saknade sliter i mitt bröst, mitt i den svinkalla vintern. Det går inte riktigt att förklara den känslan för någon som aldrig upplevt den, att kliva in på ett sjungande grönvitt söderstadion en kväll i April. Det är eljus, snålblåst och en förväntan i allas blickar. Varje år är det likadant, varje år får man den där kicken som man bara kan finna i segrar i övriga livet.

Paulinho är klar! Precis vad vi behövde, jag tror ärligt talat att vi knallar hem den här serien iår. Roger F är en sjuhelvetes tränare. Kommer Runström är det inget snack längre, då kan vi bara inte missa.

Visst längtar jag till våren, men jag är en av få som ändå kan uppskatta den iskalla vintern. För på vintern får jag göra det jag tycker är roligast, leda hockeylag. Fokus ligger etthundra procent på det just nu.

Väntar på Avs-Predators. 02.00 smäller det, Peter, min stora idol näst efter min farfar, på is för andra gången.

Igår var jag på teater. Min kollega Karim hade huvudrollen i en fantastisk uppsättning. Elever från Bosön satte upp "some like it hot", och vilken föreställning sen. Karmi var helt enkelt lysande, vilken passion och vilken talang. Två timmars gott skratt, fantastiskt.



Som förvandlas till:



Love it.

Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde innan, på spåret.

Jimmy