Egentligen gillar jag att åka tåg, det är rofyllt och mysigt på något sätt. Man är där man är och man är själv med sina tankar. Jag brukar kunna lösa många av mina problem på tåget. Det går inte att stressa på ett tåg, det är inte lönt.

Men idag är det ett helvete. Jag gillar inte nattåg alls, jag kan inte sova. Jag är påväg hem från Luleå. Jag ska åka 15 timmar tåg. Man kan flyga på en. Jag måste vara dum i huvudet.

Till råga på allt är tåget såklart försenat. Det fanns inga andra alternativ än nattåget idag. Dr fick man för att man försökte hjälpa miljön på traven.

I övrigt är jag inte bitter alls. Jag är utvilad och i ett bättre skick än när jag åkte upp. Jag är oerhört sugen på hockey och jag älskar tanken att jag snart får vara med grabbarna igen.

Jag tror man behöver såna här brejk ibland. För att hitta lusten, energin och suget igen. Precis som alla andra arbetare. Spelar ingen roll om ens jobb är det roligaste som finns. Ibland behöver man tid för reflektion och tanke i en lugn miljö.

Några dagars träning och sedan nytt uppehåll på fyra dagar. Det ser jag inte fram emot, nu vill jag köra! Plus att jag inte alls vet vad jag ska ta mig för på nyårsafton. Den mest överskattade dagen på året. Det blir nytt år oavsett om jag super skallen av mig eller inte. Trevligt med middag i goda vänners lag, men resten kan jag hoppa över.

Ni ska inte tro att jag är tråkig, inte heller att jag bangar på en bra fest. Det är snarare hysterin och det ständigt sökande efter "det perfekta nyåret" som stör mig. Ta det som det kommer, säger jag. Uppskattar det lilla.

Om jag skulle lista en rad egenskaper jag värdesätter hos en människa skulle de viktigaste vara: Ödmjukhet, vilja, jag vågar vara mig själv och glimten i ögat. Finns alldeles för många där ute som försöker spela ett spel, låtsas att dem är förmer och överlägsna andra. Varför? Helt jävla obegripligt! Sanningen hinner alltid ikapp. Då är det bäst att ha den som sin vän. Ni kanske minns? Sanningen till vänster och din käraste vän till höger.

Nej nu har jag orerat färdigt för inatt. Hungrig, less och glad på samma gång. Natt!

Jimmy

Ja visst finns det i oss alla? Ett mörker inom oss som skriker av smärta. Det kan vara allt, och ingenting egentligen. En känsla av ofullständighet, en känsla av att man inte gjort klart. Att man inte är färdig med något. Det kan vara att man kommit efter i skolan, att man förlorat en glidit ifrån en mycket nära vän eller förlorat en match.

Det finns där i oss alla tror jag, mer eller mindre. Större eller mindre. På olika grunder. Tror det är det som kallas ångest eller saknad.

Jag vet också ett sätt att få det att krympa och inte kännas. Att ta tag i saker man inte gjort, att våga ringa det där samtalet till din gamle vän, att göra klart den där saken i skolan eller. Men det viktigaste är nog att aldrig ge upp.

Om man aldrig ger upp krymper det där hålet. Om man aldrig ger upp kommer man att lyckas. För lycka är att aldrig ge upp. Lycka är att uppskatta de där små sakerna i livet. Att uppskatta en färdiggjord uppsats, att uppskatta en vunnen match som om det vore din sista eller att fika med den där vännen igen.

Oavsett var du hamnar i livet eller vad du kommer att ta dig för i framtiden, så hoppas jag att du aldrig ger upp!

Genom att skriva den här texten har mitt svarta hål krympit. Ett av mina sätt att må bra, att skriva.

---

Idag var vi i den nya, för mig, coop norrbotten arena. En mycket, mycket fin arena för ishockey. Man ser bra och är nära isen. Så som det ska vara. Även fast jag är hockeymissbrukare och tittar på hur mycket hockey som helst så var det här min blott 4e elitseriematch på plats. Allsvenska hockeymatcher jag varit på kan jag inte räkna. Jag är Hammarbyare, jag bor i stockholm. Där har ni svaret till den ekvationen.

Min hemresa till Stockholm och arbetet var planerad till imorgon. Men nu får vi se hur det blir med den saken. Dagmar gäckar SJ, SJ är oförmögna att lösa problemen. Inväntar besked men är inställd på nån dag till häruppe.

Med det sagt säger vi god natt och läser Zlatan.

Jimmy 

Efter att ha läst rubriken tror ni att jag är en idiot. Alla tränare har i alla tider bankat in i våra huvuden att ikväll är det laget före jaget. Inget fel i det i och för sig, men jag ifrågarsätter dess innebörd och väljer att vända på det.

Laget före jaget innebär att det är laget som är i fokus, inte individen. Och det stämmer i den mån att jag skiter högaktningsfullt i vem som gör målet eller assisten så länge laget vinner/presterar.

Det innebär också, i samma stund som det sägs, att många individer försvinner i laget. Eftersom laget är viktigast så kan individen gömma sig. Vad behöver vi för att få ett fungerande lag?

Jo vi behöver individer, vi behöver jag! För att laget ska lyckas krävs att jaget tar ansvar. Att alla individer i en grupp drar sitt strå till stacken. Att alla individer kommer förberedd.

I min värld är det jaget FÖR laget. Inte laget före jaget...

Jimmy

Olustigt det som skedde på Vallentuna Gymnasium igår. Det får mig att fundera på vad för samhälle vi egentligen lever i. Vilket samhälle vi skapar för varandra att leva i. När en 17 åring blir knivhuggen utanför entren till sin skola är det något som inte står rätt till därute. Jag vet, det är den verkligheten vi lever i idag. Men jag kan inte låta bli att förkasta och se ner på den.

Oavsett vad som föregick den här händelsen, vad 17 åringen gjort eller inte gjort, är det förkastligt. Ska vi och våra barn behöva växa upp i den här miljön?

Den stora frågan är såklart; vad ska man göra åt den våldsamma utveckling vi ser hos framförallt unga människor i dagens sverige i allmänhet och stockholm i synnerhet.

----------------------

Dagarna går. Tiden springer iväg och det är så mycket som jag måste hinna med. Framförallt vill jag koncentrera mig på hockeyn och skolan. Hockeyn tar mycket energi, det är ingen hemlighet. Samtidigt måste jag hitta energi till att ta tag i pluggandet. Det är vad jag jobbar med just nu. I helgen blir det till att tokplugga, och till att vinna några matcher.

Med en något bitter accent i tonen säger vi så för nu,
Jimmy