Är det jag måste göra nu. Skolan tar en del energi, det är sjukt svårt, svårare än jag trott. Men också väldigt kul och lärorikt, därför kan man hantera ångesten som kommer av att det är svårt. Kul och svårt, något som passar mig bra.

Igår fick jag mitt bästa telefonsamtal någonsin. Om det här leder till det jag hoppas, och numera även tror. Då kan jag vara den lyckligaste mannen på jorden. Men vi får väntra och se, man ska inte ta ut något i förskott. Därför kan jag inte delge er i detalj. Men ni som följer bloggen kommer bli varse, var så säkra.

Så det är en glad och harmonisk Jimmy idag. Trots förlust igår mot Spånga med 2-5. Onödigt. Vi är bättre än dem i stora delar av matchen, åker mycket och sliter. Men det är starten som fäller oss återigen, vi är inte där, vi är inte beredda på krig från första nedsläpp. Där har vi en lång bit kvar, i övriga delar av laget har vi kommit en bra bit på vägen. Både spelmässigt, utvecklingsmässigt och fysmässigt. Det här blir bra, ge oss tid.

Jag tog upp Jeremy Warriner häromdagen som exempel på en framgångsrik idrottsman som ändå har fötterna på jorde och är ödmjuk. Nu var det dags igen för engelsk fotboll. Min kanske strösta förebild inom fotboll  just nu, Wyane Rooney uppges ha omgett sig med diverse lyxluder under en längre tid. Vad fan tänker han med? Inte så svårt att lista ut men killen har nyss gift sig och skaffat barn. Räcker det inte med att ligga hemma? Du sjönk nu Rooney, du sjönk i mina ögon. Inte bara i mina, mångas. Alla kan göra misstag, upp till dig att återvinna fotbollsvärldens förtroende. Du började igår med att kunna fokusera på rätt saker och göra 1-0. Men återigen, varför alla dessa engelska fotbollsspelare? Min tro är att de fått storhetsvansinne, tror att de står över lagen. Gör det ni har betalt för, spela fotboll snorungar!

Roger Federer, där har vi en atlet som är ödmjuk trots framgångarna. Det är en stor förebild, Roger. Han vet att han kommer äta upp Söderling på hardcourt men han kan ändå sitta på en presskonferens och vara ödmjuk inför uppgiften. Hoppas att flera tar efter, ni unga atleter. Ödmjukhet varar längst. Se på Zlatan, han har förändrats till det bättre. Numera är han ödmjuk.

6-0, inte så mycket att säga om. Sverige-San Marino i fotboll för er med dåligt intresse i det. Zlatan kom hem, han såg på Wernblooms arm och sa; Jag sågs och jag segrade. Jag är Bajare, stoltaste. Jag ogillar MFF mycket, jag ogillar skånelag i allmänhet. Men det var ändå mäktigt att se igår, när 21 000 svenskar ställer sig upp och applåderar en världstjärna, som är svensk. Nästa gång jag står upp och applåderar en svensk anfallare i en blågul tröja är det Linus Hallenius.

Det blev ett långt inlägg, plöj eller skumma igenom. Vad tycker ni är signifikativt för en bra idrottsman, eller människa i övrigt?

Jimmy