Sjunger allas vår Lars Winnerbäck. Ungefär så jag känner emellanåt. Ett brustet hjärta, ett halvt hjärta. En halv Jimmy. Jag vet, jag måste tänka framåt. Men jag kan inte hjälpa det, på kvällarna mest, när jag är själv... Det är så tyst och tomt. Så ovant. Från att alltid ha någon där, till tomhet. Det är ett stort steg, ett beslut som går fort att ta men en evighet att förstå. Känslor vänner, svåra att hantera. Men jag ser ändå ljuset där framme någonstans. Ett ljus i form av en framtid. En framtid som förhoppningsvis är full av glädje, kärlek och närhet. Och vänskap. Vad skulle jag göra utan er?

Men nog om det. Träning idag. Hade ett teoripass innan om utveckling. Fruktansvärt bra respons på det. Isen var väl sådär, lite rörigt med så mycket nytt. Men så är det ibland, alla träningar flyter inte på som man tänkt. I det stora hela tycker jag att gruppen svarar mycket bra på all ny information. Match imorgon, får vi ett bra eller dåligt kvitto?

Slötittar på friidrott. Jaremy Warriner, vilken atlet. 400 m kan vara det jobbigaste man kan springa. Och han gör det så lätt, han flyger ifrån ALLA. Sen att han är en kille med båda fötterna på jorden trots all framgång är hur stort som helst. Fler sådana tack.

Så vad i helvete gör man ikväll? Träning 08.00 imorgon...


Fruktansvärt passande låt. Sätter ord och musik på ungefär hur jag känner...

Vad gör man med alla tankar när drömmen krossats?

Eder,
KÄMPA- Jimmy