Jonas Rönnqvist är svensk hockeys frontman just nu. Han står med fanan och plöjer väg för övriga tränare, och jag hoppas verkligen flera går efter och tar efter. Elitserien i ishockey har under många år varit en tråkigt liga, där tolv lag ställt upp i ett 1-2-2, styrt av och backat. Man har inte behövt jobba så hårt och man har definitivt inte tvingat varandra att åka skridskor. Sådant som utvecklar spelare.

Jonas Rönnqvist såg problemet, och han såg möjligheterna. Han tog Almtuna i allsvenskan, såg till att de blev ett topplag, var några poäng från elitserien. Med en hockey som jag älskar att spela. En hockey med fart, med hög och hård press och med ett jävla jobb. Inget backande, det är framåt vi ska. Till framtiden. Om man går bort sig i pressen, då är det stopp och backcheck som gäller.

Många äldre tränare står fast vid sitt styrspel, sin organiserade defensiv och sitt långsamma spel. Det har straffat sig när man mött Luleå hockey iår. De har fullkomligt åkt sönder sitt motstånd, de har pressat skiten ur motståndarnas backar och spelat en hockey som publiken älskar.

I dagens Luleå hockey finns inga stjärnor, inte heller inga divor. Det är hårt jobb som gäller, det är goda dagliga vanor och passar det inte så sitter man längst ner på bänken alternativt på väg till en ny klubb. Jag älskar det, nya friskar vindar över svensk hockey. Jag hoppas verkligen flera tar efter så att vi kan utveckla svensk hockey mot framtiden. Mindre rinkar ser jag som en självklarhet.

Vi kan inte vara så rädda att förändra oss, vi måste det för att hänga med. Jag förespråkar en hockey där man åker mycket skridskor, hög forechecking och ett kreativt anfallspel. Start och stopp och en satans lagmoral. Man ska vara beredd att backchecka stenhårt för en lagkamrat, precis som Cam Abbott nu gör för Niklas Olausson. 

Vi får inte stå på hälarna för att sedan reagera när övriga länder och ligor åkt om oss. Vi måste vara dem som agerar. Thank god for Jonas Rönnqvist.

Match ikväll med BJ 2. 

Klumpen i magen växer och blir mindre. Känslorna påverkar humöret, känslorna får oss att överleva. Man måste ha mått riktigt dåligt för att uppskatta att må riktigt bra. Jag har mått dåligt, jag uppskattar att må bra. Ni, mina vänner, ni gör mig glad.

Vi hörs,
Jimmy