Sitter på skolan och gör lite pappersjobb. Närvarorapportering, planering för nästa vecka osv. Jävligt stimulerande att ha kollegor igen. Som hockeytränare blir man lätt lite ensam annars. Man sitter själv hemma och jobbar, något jag inte riktigt trivs med. Jag vill ut och träffa folk, lära mig nya saker. Vad kan då vara bättre än att ha en väldans massa kunniga lärare som kollegor? Så nu sitter jag i arbetsrummet på gymnasiet, en ganska skum känsla att sitta "på andra sidan dörren". För drygt två år sedan spelade jag i andra laget. Skumt, men samtidigt väldigt utvecklande att få in en fot i skolvärlden. Det öpnnades så många nya dörrar som jag för bara en månad sedan trodde skulle vara stängda åtminstonde tio år till. Jag tackar innerligt för den här chansen och hittils har jag, i mitt tycke, även tagit den.

Ett bevis på det är såklart närvaron på lektionerna. Kl 08.00 imorse var samtliga elever på is. SAMTLIGA! Idag gjorde även många sin bästa träningen sen jag började, och då ska man ha i åtanke att många kom med kudden i ansiktet. Kul att se allas fokus och även allas kvalité i de olika momenten vi körde. När det går som idag finns det inget bättre än att vara tränare.

Ikväll är det mycket igen. Fys med 96, lagfoto med 96 och juniorerna och förmodligen minst ett ispass. Fullt upp men jag älskar det, kan inte säga det nog många gånger. Vill samtidigt rikta ett stort jävla tack till er som nu tror på mig och ser vad som finns bakom min ålder. Kunskap och resultat, det är de enda medlen du kan tvätta bort ålderstämpeln med.

Nu; Lunch. Tack för det. Hungrig är bara förnamnet. Jättehungrig efternamnet.

Bjuder på en låt till, Melissa och Larsa i en underbar duett. Fint:




Tack och bock,
Jimmy