Shit, nu börjar jag bli riktigt rädd för skolan. Har en inlämning imorgon som jag verkligen inte är klar med, samtidigt osm jag har en jäkligt stor uppgift till på måndag som inte på långa vägar är klar. Imorgon 08.00 har jag lektion med hockeygym. Sedan är det raka spåret hem och plugga som gäller. Allt annat får vänta, måste reda ut den här kursen nu. Till nästa kurs måste jag planera bättre, planera mitt inhandlande/lånande av böcker bättre. Känns som att allt springer ifrån mig nu, får inget riktigt grepp om saker och ting. Nu har förvissa det mesta lagt sig och man börjar komma in i något som liknar rutiner. Mycket lättare att både jobba och plugga då.

Tror jag fixar det. Jag måste fixa det. Kan inte tänka på något annat sätt. Har alltid haft lätt för att läsa och skriva så det ska nog gå bra.

Imorgon har jag egentligen träning på kvällen men vi får se om jag hinner den, måste få klar uppgiften först. Samtidigt som dem behöver mig på isen. Ångest? Lite.

Matchen idag, inte på den nivån man kan förvänta sig av dessa herrar, tvärr. Stundtals gör vi det bra, stundtals gör vi större misstag än vad 96orna gör. Jag saknar glädjen, jag saknar engagemanget och den där glöden i ögonen. Vi måste väl älska det här? Älska att tävla coh älska att spela match. Vi måste älska att backchecka stenhårt för att ta två poäng. Gör man inte det kankse man ska fundera vad man håller på med? Vi vet vad ni kan när ni spelar på toppen av er förmåga, plocka fram det så trillar tvåpoängarna in snart.

Som sagt, jag är desperat och lugn på samma gång. Stressad över vissa saker och glad över andra. När ska man få sätta sig ner, ta en bira och känna sig helnöjd? Om jag klarar de här två uppgifterna gör jag det på måndag...

Nu ska jag försöka sova i tid. Bagarväckning imorgon. Klockan står på 06.00, inte illa va?

God natt.

Den disiplinerade,
Jimmy