Precis hemkommen från fystestet. De tre som sprang sänkte sig alla med mellan 40 sek och två minuter. I stort sett ALLA har blivit bättre, på nästan allt. Hur kul som helst för en tränare att se. Se att killarna svarar på tränignen och är villiga att lägga ner ett hårt arbete för att nå toppen. Nu gäller det bara att fortsätta, inte slå sig till ro och tro att man är världsmästare. Funkar inte så. Kämpa!

Nu sitter jag och lägger in det sista i de individuella träningsprogram killarna ska få över sommaren. Sista träningen ikväll = semester för mig med. 5 veckor. Skönt efter en lång vår med mycket slit. Inte bara på hockeyn utan också privat som ni säkert förstått. Eller semester och semester. Har ju en del andra projekt att hålla igång och eventuellt jobba lite extra. Men det ska njutas också, levas. Inte hålla på att gnällas. Har jag inte tid med.

Samtidigt ska jag knåpa ihop ett CV och göra mig beredd för en anställningsintervju. Känner mig faktiskt lite smått stressad för första gången på två veckor, typ. Men har man bara en plan, en struktur, för hur man ska hinna så hinner man. Vilja, ni minns va? Allt sitter i huvudet. Bestämmer jag mig för att hinna så hinner jag!

Jag har varit nere på botten och vänt, tagit mig upp igen. Bara genom att hitta mig själv, lyssna på mig själv. Vad vill Jimmy? Även tagit emot imput från andra, folk som stått vid min sida, stöttat mig. Nu är jag tillbaka, starkare än någonsin. Jävligt mycket lyckligare än någonsin. Nu vet jag hur man gör, hur man lever.

Nu ska jag stressa vidare. Hörs sen när jag har något att delge er.

Att skriva är en konst, en konst med ord. En lek med ord. Ta ett fint ord, rulla det på tungan. Visst känns det skönt? Jag gillar ord, ord som betyder något. Skriv ner ordet. Visst är det fint? Sköna och fina ord. Bokstäver i en kombination. Konstigt egentligen. Vad betyder det? Att skriva ord i en följd är en konst.

Filosofen,
Jimmy