God morgon min läsare. Haft en bra natt? Skönt.

Själv vaknar man ännu mer sliten än igår. Börjar helt klart bli för gammal för att köra 15.00-04.00 och uppstigning 09.00. Ont i halsen och diverse andra åkommor. Som jag sa igår, inget att klaga över. Helt och hållet mitt eget fel.

Lovade ett gäng bilder igår, och här kommer dessa;


Då var vi igång.


Skönaste.


Det vackraste.


Dito 1.


Dito 2.


För alltid.


Hittade den här i mobilen,
vem är du? :O

Möja 2010. Glömmer det aldrig. Hände så mycket att jag inte ens orkar med en sammanfattning. Festen, utsikten från bryggan, DJ gatumusikant, sunkiga tältplats, charmen, damerna, grabbarna. Mest av allt njöt jag av att vara tillbaka, tillbaka på banan med mina vänner. Låg nivå? Kanske. Men jag hade i alla fall kul, något ingen kan ta ifrån mig. Med tanke på förutsättningarna blev det ju lyckat. Knappast Grand Hotel och White Room, men vafan. Man lever bara en gång, gör det bästa av situationen då. Testa nytt.

Eftersom jag är akut sliten så blir det inget Bajen idag, för andra hemmamatchen i rad. Har inte hänt sen 2003. Blir England-Tyskland och sen Hammarby-Landskrona på tv. Kontraster? Klassskillnad? Linus Hallenius hade platsat i England, alla dagar i veckan.

Samma sång som igår men med en vesäntlig skillnad. 1.04 in i filmen dyker Frank Lampard upp. Aspackad. Eller är det han? Döm själva.




Frukost i solen nu. Återkommer senare vänner.

"Footballs coming home, its coming home, its coming home, its coming. Gareth Southgate, the whole of England is whit you........OH HE SAVES, SAVES, SAVES. We still belive."

Vem fan är Henke Larsson?
Jimmy