Ett par sega dagar.

Har förlöpt. I ärlighetens namn har jag känt mig sjukt trött och sliten, kanske inte mått toppen men ändå krigat på. Så som man skall göra?

I lördags gjorde jag min debut som J20 elit coach. Har coachat J20 div.1 tidigare och även varit med en match som ass till Jocke förra året. Men nu stod man alltså själv i båset, med Jocke och Bucht spelandes på plan. Var nervös men när nersläppet kom så släppte allt, var verkligen sjukt kul. Vi åkte till Nynäshamn och skulle möta serietrean. Vi vann med 7-5 efter kanske säsongens bästa match i alla fall framåt. Härlig debut!

Annars har det varit mycket hockey på sista tiden. Hann i och för sig med en liten fest i lördags, första på kanske tre månader. Sitter set kvar i kroppen månne? I alla fall riktigt trevligt trots att festen sannerligen blev sådär.

På tal om hockey; var finns alla bra domare? Speciellt ungdomsdomare. Vi har spelat sju matcher med u15 och haft katastrofala domare i alla matcher utom två. I lördags var det ta mig fan skandal. Jag brukar inte skylla förluster på domarna men den här gången kan jag inte låta bli. När till och med motståndaralagets tränare kommer fram efter matchen och sa att vi skulle vunnit med andra domare kanske det inte bara är en bortförklaring. Jag citerar "det här var fan katastrof, skandal är rätta ordet.". Sådant som händer, vi får jobba vidare. Synd bara att lagen inte fick göra upp på plan, utan att vi fick spela 5-7 hela matchen.

Barcelona igår, måste kommenteras. Sicken fotboll man spelar, sicken passion man visar upp. Den vackraste anfallsfotbollen jag någonsin skådat. 5-0 mot världens kanske tredje bästa lag, inte fy skam. Jag är annars emot epitetet "rolig fotboll", jag är av den skolan att fotbollsmatcher skall vinnas, sedan får man spela därefter. Har på senare tid faktiskt lärt mig uppsakatta italienarnas fantastiska disciplin, något Milanoderbyt var ett bevis på. Magnifik organisation i försvarat. 

Spansk fotboll är annars för mig dötrist. Två lag som gör upp, år efter år. Visst, man kan uppskatta briljansen och tekniken. Men det finns ingen nerv i ligan, man vet redan nu att det står mellan två lag. De andra 18 är inte ens i närheten. Trist tycker jag.

Manchester United maler på, år efter år. Kan inte annat än lyfta på hatten för den store Sir Alex. Han kan ta mig fan göra fotbollspelare av vem som helst, och ett lag av vilka som helst. Passar det inte? Där är dörren...

Varför jag skriver om sport? För att jag älskar det. 

Nu lägger jag mig och hoppas innerligt att jag är vid bättre mod imorgon, orkar inte må dåligt igen. Been there, done that. Inte igen :) Förhoppningsvis lärde jag mig något då...

Vi hörs och ses,
Jimmy


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0