Kände för att hylla mina allra största hjältar, föreviga dem på min blogg:

Sören Cratz
Thomas Dennerby

Lasse Eriksson
Erland Hellström
Jonas Stark
Trym Bergman
Christer Fursth
Kennedy Bakircioglu
Suleman Sleyman
Patrik Gerrbrand
Andreas Hermansson
Peter Markstedt
Jonas Andersson
Johan Andersson
Mikael Andersson
Tony Löfholm
Roger Sandberg
Peter Holm
Ermin Siljak
Andreas Bild

Jag kommer aldrig, aldrig att glömma er. Ni är för evigt kungar på söder. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma den dagen, den 21 oktober 2001. 12 år gammal, på söderstadion, enda gången jag sett min pappa gråta var då. Så stort var det. Ett Sm-Guld som betydde mer än bara ett guld. Spelar ingen roll om jag aldrig mer får uppleva det igen, jag kommer för alltid varit där. Jag kommer föralltid att stå där, med mina bröder, och kriga för våra färger.



9 år sedan, men det känns som det var igår. Glömmer aldrig känslan. Alltid när jag har det jobbigt och tufft brukar jag sluta ögonen och se Jonas Stark kriga in 2-1, då hittar jag direkt tillbaka, tillbaka till den känslan.

Vi säger så.

Att tro på saker, att ha en passion och en lidelse. Vissa samlar på frimärken, andra klättrar i berg. Vissa spelar på hästar, andra får kickar av droger. Ett kokande, frustande söder; 10 000 exhalterade själar som alla vill samma sak, att bära fram ett grönvitt lag till ära och berömmelse. Det är min passion och min lidelse, min drog och mitt hjärtas eviga kärlek. Kalla mig dum i huvudet; jag bryr mig inte. In Hammarby we trust, in Hammarby we belive.

Eder belivade,
Jimmy