Ångestladdat när Vallentuna Fotboll tog tre viktiga poäng i nedflyttningsstriden.

När domaren Suhel Youssef blåste igång lördagens match mellan Vallentuna och Älvsjö drog stora svarta moln in över Vallentunas idrottsplats. Många av de 22 spelarna på planen hade nog ett par svarta moln i magen också. Förutsättningarna var enkla – båda lagen behövde vinna för att skapa sig någon form av arbetsro inför höstens avslutning. Nedflyttningshotet låg som en blöt filt över båda lagen.

Något som till en början märktes allt för tydligt i spelet. Under de första tio minuterna spelades ingen fotboll, det slarvades fotboll. De cirka 50 personerna på läktaren skruvade på sig, tittade på klockan och drömde sig hem till soffans värme. De båda toffsprydda målvakterna växte nästan fast i gräset medan bollen mest befann sig på mittplan, där det kampades och sparkades fel. Efter tolv minuter skapade Älvsjö matchens första chans. På hörna höll de på att skruva bollen direkt i mål, men Ozan Yildiz räddade ut till en ny, resultatlös, hörna.

Efter det öppnade sig matchen en aning. Båda lagen fick ordning på både positioner och boll. Vallentuna skapar sin första chans ett par minuter senare när den för dagen duktige Christoffer Åhman på ett förtjänstfullt sätt vinner en boll utanför straffområdet, spelar Johan Larsson snett ut till höger som väljer att passa istället för att skjuta, och anfallet blir bara en chans istället för ett mål.

Återigen syns det att matchen betyder oerhört mycket för den fortsatta hösten, då det mest blir kamp på mitten än kombinationer och anfallsspel. Vallentuna hittar inte riktigt rätt i sina positioner när det ska till att anfallas. Man vill gärna att Johan Larsson droppar ner från sin anfallsposition där han ska hitta hålet mellan försvar och mittfält och sedan fylla på med kanterna. I det misslyckas man ofta inledningsvis. Älvsjö stänger Johans yta, och bollarna kommer inte ut på kanten. Vindsnabbe David Svensson längst fram får heller inga bollar att jobba med.

Men så kommer den, bollen som hotar Älvsjös resliga, men något långsamma, mittbackar. David springer, får ner bollen, tar sig förbi Älvsjös målvakt som inte har annat att göra än riva ner David. Straffen är lika solklar, som Jonas Gustafsson är säker från elva meter. Pang mitt i målet. 1-0 till Vallentuna.

Efter målet släpper en del hämningar i Vallentunas spel, samtidigt som Älvsjö ser mer stressat ut. På gemytliga Vallentuna IP hörs mer än väl spelarnas snack med varandra. Vallentuna lugnar ner, håller i boll, spelar fyndigare och mer aggresivt. Älvsjös röstläge blir allt mer irriterat. Vallentuna testar David i djupet med gott resultat. Här och nu ser Vallentuna ut som män, och Älvsjö som rädda pojkar.

Inledningen av andra är en spegelbild av den förstas avslutning. Allt som oftast vinner Vallentuna bollen genom innermittfältarna Christoffer Åhman och Jonas Gustafsson. Man vänder snabbt och kommer med fart. Den där blöta filten har förvandlats till energi och tro. Spelet sätter sig, försvaret agerar tufft och säkert, Älvsjö har inget att komma med. Majoriteten av publiken sitter bara och väntar på att 2-0 ska komma, när dråpslaget landar mitt på hakspetsen.

Hörna. På det området är Älvsjö överlägsna. Älvsjös spelare känns alldeles för långa, och får Vallentunas spelare att likna smurfar i jämförelse. Bollen dimper ner i målområdet där Älvsjö inte har några som helst problem att suga in den. Efter en något tilltrasslad situation hamnar bollen hos Binjam Habtegergish som resolut och utan pardon smackar dit 1-1. Inte helt rättvis ska sägas. Men fotboll är inte logiskt, speciellt inte i matcher med blöta filtar och ångestladdade moln.

Nu är det Älvsjö som, stärkta av målet, tar över matchen. Man sköljer gång på gång över Vallentunas mittfält samtidigt som Vallentuna inte förmår att ta tillbaka bollen fören Ozan Yildiz har räddat eller att han sparkar in bollen efter en inspark. På så sätt är fotboll logiskt, oavsett matchens dignitet, kan ett mål i rätt tid få vilket lag som helst att gasa, och vilket annat lag som helst att vika ner sig och sluta tro.

Röster på läktaren höjs att Vallentunas tränare Stefan Karlsson borde göra något. Sagt och gjort, i den 62a minuten kommer hans första byte. Ut går skicklige och löpvillige Robert Appelqvist och in kommer mr. Vallentuna - Daniel Lundqvist. Röster gör nu gällande att Stefan Karlsson inte gjorde rätt som byter ut Appelqvist. Men det ska ganska snart visa sig att Stefan Karlsson vet vad han gör.

För mitt i Älvsjös press står Vallentuna, i den 71a minuten, för matchens vackraste anfall. David Svensson får bollen på mittplan, från offside kommer Daniel Lundqvist springande. Istället för att slå den på Lundqvist håller Svensson i bollen, och sticker smart  in den bakom backlinjen till en från rätt sida springande Johan Larsson. Fri med målvakten väljer han att spela snett bakåt i sidled till en helt fristående Daniel Lundqvist som bara har att rulla in 2-1. Vackert och smart. Ett viktigt mål med tanke på att Älvsjö här och nu tagit över taktpinnen och legat närmare 1-2 än vad Vallentuna legat nära 2-1.

Nio minuter senare bankar Vallentuna in spiken i den berömda kistan. Återigen ett fantastiskt fotbollsmål, där Vallentuna visar prov på det speltekniska kunnande man besitter i sina bästa stunder. Hannes Andersson slår en magnifik krossboll från höger ut till vänster där Christoffer Åhman kommer som en ångvält. Bollen sitter på foten, fyra snabba steg och Åhman är runt backen han möter. Med ett perfekt avvägt inlägg hittar han en fri Daniel Lundqvist som återigen bara har att lägga in bollen bakom en febrilt, men förgäves, kämpande Alexander Andersson i Älvsjös mål.

Vallentuna kan efter målet hålla undan relativt enkelt. Vallentunas försvar, med eftermiddagens bäste spelare, en på slutet haltande och krigande Christoffer Åhman, tar undan allt vad Älvsjö har att komma med. Slut, 3-1.

- Jag är nöjd med lagets insatts. Vi har under hösten hittat tillbaka till vårt spel, vi har fått ny energi och det har resulterat i bättre resultat. Det jag är mest nöjd med idag är att vi inte vek ner oss efter deras 1-1, utan vi körde på och fick resultat av det slitet. Med tanke på tabelläget var det här en fruktansvärt viktig seger. Det ger oss lite arbetsro inför fortsättningen, säger Christoffer Åhman.

När Suhel Youssef blåste av matchen kunde Vallentunas spelare och ledare vandra in i omklädningsrummet med tre blytunga poäng, vita bommulsmoln i magen och en ökad tro på att den här hösten kan bli vacker. Älvsjö gick in i sitt rum med ett något stukat självförtroende, noll poäng och ett stort frågetecken riktat mot sitt eget spel. Den där blöta nedflyttningsfilten är absolut inte bortskrapad från Vallentunas spelare, men den torkade i alla fall en aning.