Igår och idag var tunga dagar. Inte till en början igår men mot dagens slut var jag helt slut. Körde först höstlovscampen i ishallen med fyra ispass och ett teknikpass. Ni ska veta att hockeyspelare i åldern 8-9 år inte gör som man alltid vill. Det är samtidigt kul att ha med dem att göra, men samtidigt väldigt påfrestande. De två äldre grupperna är mer fokuserade men samtidigt en viss skillnad mot BJ spelare som jag normalt sett tränar. 

Efter campen var det lagträning med efterföljande fys. När jag kom hem var jag helt utpumpad, orkade 
knappast lyfta ett finger. När jag vaknade imorse var jag fortfarande helt färdig så till den milda grad att jag helt sonika försov mig. Jag vill inte hamna i den situationen jag var i våras, börjar känna igen känslan. Förhoppningsvis har jag lärt mig att säga nej och inte ta på mig alltför mycket. 

Att ha det jobbet jag har är påfrestande i sig, det här med att lära känna signalerna från ens egen kropp och huvud är viktigt. Om jag mår dåligt, mår förhoppningsvis ingen annan bättre av. 96, J18, hockeygym och plugg är perfekt. Inte mer.

Jag får mycket energi av människor runtomkring mig som tycker jag gör ett oerhört bra jobb, sådant är alltid roligt att höra om man nu förtjänar det.

Ska upp tidigt imorgon igen, så ska försöka komma i säng i tid idag. Har haft svårt med det på sista tiden, så mycket jag vill göra. Att lära sig att inte överarbete är en konst, en konst jag så sakteliga börjar att lära mig.

Luleå Hockey, behöver jag säga mer?

Man måste leva när man kan det, sen är försent. Nu är rätt tid.

Jimmy